Som ni ju kanske har koll på nu, var jag på besök i Luleå den gågna helgen. Jag höll föredrag för en entusiastisk skara och fick samtidigt möjlighet att se den pågående utställningen Hemslöjden 130 år! på Norrbottens museum. Ett besök kan verkligen rekommenderas.

En hel del egenpimpade stolar ingår i utställningen, bland annat den här. (Foto Kurbits)

Det är såklart ett gemensamt firande med resten av hundraårsfirande hemslöjdsrörelsen, men som av en händelse råkade också Norrbottens hemslöjdsförening fylla jämnt, 30 år ytterligare.

Och hur gör man egentligen en jubileumsutställning? Blicka framåt, blicka bakåt? Här har föreningen och hemslöjdskonsulenterna löst det lysande – varje medlem i hemslöjdsföreningen har fått ta med sig hemslöjd hemifrån. Den något uttjatade frågan ”vad är hemslöjd?” – som tenderar att få de mest varierade och småtrötta svar – har här fått skjuts i helt rätt riktning.

Svaret är såklart att det är upp till var och en att definiera – och kan det bli tydligare än så här? Briljant!

Överblicksbild av utställningen. Notera raden av vantar som omger hela rummet – fint! (Foto Kurbits)

Det här gott folk – är hemslöjd. Enligt Norrbottens läns hemslöjdsförenings 380 medelmmar. Här visas dagens och gårdagens norrbottniska slöjd, med fokus på återbruk, hållbarhet och kontinuitet. Föremålen har en historia som i sin tur alltså är kopplad till hemslöjdsrörelsens historia. Fint, eller hur?

Hemslöjd enligt mor och barn – Jag tykär om mamma. På teckning och kudde. (Foto Kurbits)

En rundstickad tröja som kom till för 20 år sedan – finurligt lagad genom åren. Ägaren och stickerskan har bland annat bytt plats på ärmarna, så att det nötta på armbågarna kommer inåt. Hemslöjd absolut! (Foto Kurbits)

Det är också så roligt att man inte själv har behövt ha gjort det man vill visa upp. För ibland kan ju det där bli något elitistiskt, vi är ju inte alla som per definition vill kalla oss slöjdare, vi kanske inte ens håller på, men ändå har intresse för själva företeelsen. Men visst är vi inbegripna i begreppet ändå? Jag tycker iallafall det.

Och här bevisas det i ett enda stort myller av defintitionen hemslöjd. Det är en spretig utställning, men den har fått fin form och inramning i de offensiva vantarna och de färgstarka stolarna. Dessutom finns också en hel del tankar längs väggarna, då frågan om just ”vad är hemslöjd” har fått svar från olika slöjdrepresentanter.

Myller av föremål från slöjdintresserade hem. Definierade av medlemmarna själva – tummade, älskade, vackra, konstiga, mossiga, rörandem skickliga föremål med affektionsvärde. Precis som hemslöjden i stort. (Foto Kurbits)

Alla dessa hjärtan! 380 stycken representerar föreningens alla medlemmar. (Foto Kurbits)

Ytterligare en fin hälsning är alla de hjärtan som ingår i utställningen. De sitter på en hel vägg i utställningen, och representerar alla föreningens medlemmar. Mycket fantasifullt och faktiskt lite rörande.

Utställningen är ett samarbete mellan Norrbottens läns hemslöjdsförening, hemslöjdskonsulenterna i Norrbotten samt Norrbottens museum och den visas fram till 9 december. Läs mer här.

Ja, och föredraget då? Det gick verkligen fint! Jag har uppdaterat Kurbits media-sida, där de intervjuer jag gjorde i samband med föreläsningen finns med. Kolla här! 

Fantastiskt utsnitt; ett klassiskt broderat draperi hänger jämte broderad tavla och en krans gjord av plastpåsar från Apoteket. Jag älskart! (Foto Kurbits)

Invirkad stol som föll mig i smaken. (Foto Kurbits)

Liksom en strålande fin lampa. (Foto Kurbits)

Inlägget Hemslöjden i Norrbotten 130 år! dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Imorgon torsdag finns det möjlighet att lyssna på sameslöjdaren Helge Sunna för dem som är i krokarna av ABF-huset i Stockholm. Verksam i Sollentuna, men med djupa geografiska och kulturella rötter i norr – född i Leavas sameby i Kiruna och uppvuxen i en av områdets mest väletablerade sameslöjdfamiljer.

Vacker traditionell sameslöjd av Helge Sunna. (Foto Helge Sunna)

Det är föreningen Svensk Hemslöjd som inte bara bjudit in Helge Sunna till sin föredragsserie, föreningen har också nominerat Helge och Inga Sunna till Århundradets Mästerslöjdare med motivering att de är två av landets skickligaste slöjdare som kompletterar varandras uttryck och fortsätter att skapa kompromisslös slöjd som håller i generationer.

Ripan som symbol är viktigt i sameslöjden – här är Helge Sunnas tolkning. (Foto Svensk Hemslöjd)

Kolla in Helge Sunnas sajt för mer info och bilder på hans mycket skickliga handalag. Och läs mer om fördraget här.  På Svensk Hemslöjds sajt finns också mer information. Och för den som undrar om nyheter mer än vanligt om Svensk Hemslöjd här framöver kan jag berätta att jag numera ingår i styrelsen för föreningen och butiken – roligt och inspirerande!

Inlägget Lyssna på mästerslöjdaren Helge Sunna dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Från Gotland kommer dessa lammskinnsprodukter, formgivna av Anna-Karin Wiberg. Hon använder skinn levererade av uppfödare från Gotland, all tillverkning sker i Sverige. Jag lär mig att Gotlandsfåret är en unik och helsvensk ras, nära besläktad med Gutefåret, som anses ha funnits på Gotland sedan vikingatid.

Lammskinnsprodukter av Anna-Karin Wiberg, aktuell på Svensk Hemslöjd just nu. (Foto Anna-Karin Wiberg)

Anna-Karin Wiberg har också en kollektion där varje plagg skräddarsys efter kunden, ambitionen är att varje plagg ska hålla i minst tio år. Tillverkningen är en omsorgsfull process, alltifrån att sortera ut rätt skin, till måttagning, tillskärning och slutligen sömnad, säger hon.

Ikväll går det att träffa Anna-Karin Wiberg och höra henne berätta mer om fårskinnet som material och hennes inställning till tillverkningen, hon öppnar nämligen en utställning med sina produkter på Svensk Hemslöjd i Stockholm från och med idag. Har ni vägarna förbi – passa på att gå in! Utställningen pågår till 30 oktober.  Läs mer om vernissaget här.

Plagg med lång hållbarhet. Anna-Karin Wibergs skinnprodukter. (Foto Anna-Karin Wiberg)

Inlägget Fårskinnsprodukter med långt liv dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Just nu pågår det en intressant julutställning på Kaleido konsthantverk i Uppsala för er som har möjlighet. Där har man tillsammans med Upplandsmuseet och Uppsala läns hemslöjdskonsulent fått i uppgift att tolka gamla julföremål ur museets samlingar. Föremålen har anknytning till jul, fest  eller vinter och enligt informationen jag fått är det ett tiotal föremål av olika material, med olika funktioner,  dekorerade med olika mönster och färger.

I och med samarbetet har de fått vad de kallar moderna kusiner, gjorda av nutida konsthantverkare. En spännande idé!

Cecilia Levy har inspirerats ett par vantar i kläde och getskinn och gjort dem i ny version av restbitar av olika papper. (Foto Cecilia Levy)

Ett par gamla tumvantar i kläde och getskinn har fått en samtida version i färgat papper och begagnade boksidor (Cecilia Levy), en rostig lykta i perforerad plåt har blivit ljusskulpturer i tovad ull (Lena Junell Openoorth) och julgransprydnader i läskburkar har blivit parafras på en gammal julstjärna (Elisabeth Berg), bara för att nämna några.

Julgransstjärnor med gammal förlaga, här gjorda av returburkar. (Foto Elisabet Berg)

 

Julgransprydnad i mässing ur Upplandsmuseets samlingar, tillverkad kring 1943-44 som inspiration till Elisabeth Bergs stjärnor ovan.  (Foto Upplandsmuseet)

Utställningen är gjord av Kaleidos medlemmar, samt inbjudna konsthantverkare, Catarina Larsson, Lina Holm, Pernilla Sylwan och Kerstin Thern Larsson.  Utställningen heter God parfras och gott nytt plagiat, den pågår just nu fram till 5 januari på Kaleido. Samtidigt finns föremålen och några av de nya sakerna också att se på Upplandsmuseet.

Lina Holm, broderi på vadmal, pärlor och paljetter, silver i kedja om halsen. (Foto Lina Holm)

Lena Junell Opgenoorth har låtit sig inspireras av en rostig järnlykta och gjort en ljusskultpur i tovad ull. (Foto Lena Junell Opgenoorth)

Målade julgransänglar i trä, med klistrat guldpapper, från Upplandsmuseet. (Foto Upplandsmuseet)

Veronica Gardetofts snapsglas inspirerade av Upplandsmuseets änglar ovan. (Foto Veronica Gardetoft)

Tumvantar tillverkade i Hälsingland ca 1880. Rött kläde, fodrade med vit-brun getpäls, silkebroderier, plattsöm och stjälkstygn. Hål för tumme och fingrar. Inspiration för Cecilia Levys vantar i papper ovan. (Foto Upplandsmuseet)

Inlägget Kaledio önskar god parafras dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Häromdagen blev jag lite extra entusiastisk då jag fick veta mer om det här projektet från norr – Ovttas. Bakom produktnamnet ligger Erica Huuva och Hanna Råman, de har precis börjat samarbeta och denna kollektion bestående av två armband och två halsband är deras första gemensamma.

Ovttas betyder tillsammans på nordsamiska, och dessa två slöjdare är verkligen ett med sitt ursprung, samtidigt som de på det allra mest spännande vis verkligen gör något samtida av sitt arv. De har båda sina rötter i Tornedalen, Erica bor numera i Idivuoma, i Kiruna kommun, och Hanna bor  och studerar i Umeå för tillfället. Tycker ni att hennes namn låter bekant? Jag har skrivit om Hanna tidigare, se här.

Ett av Ovttas armband, bakom det nystartade märket står Hanna Råman och Erica Huvva, samtida sameslöjdare. Kulan på armbandet är en sk komsekula. Den fästs traditionellt på en komse som är en sorts sele som samiska barn bärs i.  (Foto Ovttas)

Produkterna består av ekologiskt egentillverkat renskinn, och handbankat silver. Dessutom är det så att en del av varje såld produkt går till organisationen Plan Sverige, som bland annat jobbar för flickors rättigheter över världen.

Med Ovttas vill man alltså hjälpa andra: ”vi vill fömedla våra händers arbete i hantverket, där material finner varandra och delar med sig av glädjen där händerna behöver hjälp”, skriver Hanna Råman och Erica Huuva om sitt samarbete och har detta som fokus: Ovttas Min lea fálli – Tillsammans är vi starka.

Det ekologiskt beredda skinnet och det handslagna silvret är färgat av samiska traditioner. Men ändå så modernt – mycket stiliga produkter från nystartade Ovttas. (Foto Ovttas)

Hanna Råman och Erica Huuva är slöjdare med egna uttryck, här samarbetar de i sina egna områden. Hanna gör skinnarbetet och Erica gör silvret och det är en fin läsning om hur de jobbar; ”Jag tar renhudarna på hösten och avhårar dem i veckorna innan snön och isen har lagt sig här uppe i norr, för att kunna tvätta av dem i bäcken, innan de skrapas och fryses ner för att invänta våren, då träden savar och jag tar bark, från björk, sälg och vide. Björk ger en fin, mörkare färg på skinnet, medan sälg och vide ger ett ljusare uttryck och mjukheten”, skriver bland annat Hanna om sin tillverkningsprocess.

Och Erica berättar följande om sitt material silvret: ”Silver har alltid varit en helig metall för oss samer. Kulan som finns på armbandet kallas för komsekula. Komse är en slags vagga som spädbarn bärs i. Kulan fästs på komsen för att skydda barnet från olycka.”

Erica Huuva är silversmed och Hanna Råman arbetar i skinn och textil. Tillsammans utgör de Ovttas, nya produkter med nordsamisk tradition i botten. (Foto Ovttas)

Deras gemensamma smycken lanserades under Jokkmokks marknad under februari i år och väckte stort intresse – och nu tänker jag mig att dessa oerhört fina produkter kommer att ta världen med storm.

Ekologiskt hållbart, traditionsenligt tillverkat, nytänkande estetiskt med respekt för både historia och natur – samt att det dessutom bidrar till en god sak i världen. Det är många fina plus i Ovttas armband och halsband. Kolla in deras sajt för mer information!

Inlägget Ekologiskt skinn och handbankat silver dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I mars i fjol drog Nordic Design Collective, den svenska samlingsplatsen på nätet för nya formgivare  igång. Dryga året senare har man kring åttio designers och ytterligare planer på expansion. ”Design av morgondagens stjärnor” är NDC:s motto, och visst kan det ligga en hel del i det?

I en gemensam sammanställning och styling visar här i alla fall Nordic Design Collective upp ett antal av sina formgivare – bedöm själva!

Ett antal av svenska sajten Nordic Design Collectives många formgivare samlade. (Foto NDC)

All produktion sker småskaligt och alla sajtens formgivare är yrkesverksamma som just formgivare, vilket är ett grundkrav. De gör och producerar själva sina produkter,  allt som oftast lokalt förstås. Kolla in sajten för mer info. Trevlig helg!

Inspirationsbild från Nordic Design Collectives formgivare. (Foto NDC)

Helginspiration från Nordic Design Collective. (Foto NDC)

Mer inspiration från Nordic Design Collective – trevlig helg! (Foto NDC)

Inlägget Inspiration från Nordic Design Collective dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Att svensk hemslöjd går hem i Japan är ett väl känt faktum, men faiblessen fungerar ju åt även åt andra hållet, det japanska  hantverket tilltalar oss också. Nu kanske det inte är enbart på grund av att japanerna ringer till butiken Svensk Hemslöjd och beställer Birgitta Bengtsson Björks finfina grytlappar och en massa annat (även om det tydligen är många!), som gör att butiken startat webbshop.

Alla som alltså inte kan ta sig till butiken i Stockholm kan numera handla utvald svensk hemslöjd på nätet. Kunderna kommer hittills från hela världen, och förhoppningsvis också nu från hela Sverige.

Grytlappar, Björk design. Finns i Svensk Hemslöjds nyöppnade webbshop. (Foto Svensk Hemslöjd)

Från butikens håll låter man hälsa att fokus är på material som du kan behöva i ditt eget görande, men att det också finns ett utbud som fungerar i exemeplevis presentsegmentet. Jag gillar smyckesurvalet också. Den är nystartad och det lär ska fyllas på med produkter hela tiden, gå in och kolla!

Just nu märker man också av den begynnande julhandeln, då en annan av butikens beställningar per telefon och gå till posten och skicka-varor är den vackra luciakronan.

Tovade armband av Rebecca Dahlin, Svensk Hemslöjds webbshop. (Foto Svensk Hemslöjd)

Här är ett par av mina favoriter alltså, kolla in ni också!

En klassisk garnvinda! Mycket stilig dessutom. (Foto Svensk Hemslöjd)

Brodera Karin Holmbergs kudde själv! Materialsatsen finns att beställa hos Svensk Hemslöjd. (Foto Svensk Hemslöjd)

Också ett fårskinn går att köpa på per postorder hos Svensk Hemslöjd numera. (Foto Svensk Hemslöjd)

Inlägget Svensk Hemslöjd har ny webbutik dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Ett hett önskad julklapp för mig själv är dessa fantastiskt vackra halsband och armband från Ovttas. Jag har skrivit om dem förut, nu finns ytterligare varianter av deras produkter, den nya kollektionen heter Aphu. Och precis som tidigare går delar av försäljningen av varje armband och halsband till projekt som stödjer flickors rättigheter globalt.

Smyckena görs för hand av Erica Huuva och Hanna Råman i silver och renskinn. Läs mer här!

Armband i kollektionen Aphu, från samiska Ovttas. Handgjort i renskinn och silver. (Foto Ottvas)

Armband från Ovttas. (Foto Ovttas)

Inlägget Julklappstips#3 Armband från Ovttas dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Sista dagen på 2013 – och jodå, visst är det enligt traditionen dags att sammanfatta året och kanske också börja blicka framåt. I februari dundrar Kurbits in på sitt sjätte (!) år, vilken resa det har varit! Jag är glad och mycket stolt över att ni är så många som numera följer med, jag har också märkt att ni blivit många fler under året utifrån allt mer kontakt med er, mycket roligt! Många av årets inlägg står ni för i form av tips, tankar och idéer. Fortsätt gärna så!

Och häng med också på Facebook om du inte redan gör så – där har skaran gillare växt explosionsartat under året, kanske klättrar vi strax över 3000-strecket, fantastiskt roligt!

Polska NeSpoon jobbar med spetsschabloner, sprayfärg, keramik och betong i sin gatukonst – hon är också en av årets gränsöverskridare, se nedan. (Foto NeSpoon/Behance)

Som traditionen bjuder har jag alltså gått igenom lite av årets inlägg och funderat lite på vilket sorts slöjd- och hantverksår vi haft, och vilket år det har varit här på bloggen och för Kurbits i stort. Ett par teman har jag hittat, punkter, röda trådar och sätt att sammanfatta mitt år.

1) Ett broderiets år. Främst skulle jag vilja säga att det varit ett broderiets år. På så många olika fronter har broderiet tagit sig in, fram och ut – det fria broderiet har blommat rejält under 2013, dock med gott eldunderstöd från året innan.

Inte bara en rad duktiga brodöser har uppmärksammats, som Sami Teasedale här  – också en rad ambitiösa projekt har under året använt sig av just broderiet, Karin Holmbergs broderade omslag till Vilhelm Mobergs Amerikasvit från början av året är ett gott exempel. Liksom de många fina broderiböckerna som kommit under året, här, här och här.

Brittiska Sami Teasedale broderar fantastiska fåglar med en fin mönstermix. (Foto Teademade)

Också en rad spännande utställningar på broderitema har arrangerats, nu senast och fortfarande pågående i Härnösand där den japanska broderitekniken sashiko visas exempelvis. Men också Katarina Björns fina verk här. Samt det här, som samlade en stor rad av våra absolut bästa brodöser i en och samma utställning.

Också broderi i annorlunda material har varit ett tema under året, Susanna Bauer är mitt favoritexempel.

Fantastiska Susanna Bauer, som broderar på löv. (Foto Susanna Bauer)

För att inte tala om det fantastiska broderiprojekt i de 370 000 stygn som elever och ungdomar i Umeå gjort! Ett av årets höjdarinlägg om jag får säga det själv…Avslutningsvis har också rebellbroderiet, punkbroderiet, aktivistbroderiet fått mer uppmärksamhet under året. Till och med jag har ju varit ute och taggat för sjutton!

Kurbits på broderitaggningsuppdrag. Sergels Torg i Stockholm, en gråkall hösteftermiddag. (Foto Kurbits)

2) Gränsöverskridarna. Ett annat tema som jag har roats, fascinerats av och hyllat under året är gränsöverskridarna, 2013 har varit ett år fyllt av material- och tekniköverskridare. Jag har sett allt fler kreatörer skapa från annorlunda vinklar, blandat material och tekniker över gängse traditioner och skapandeprocesser. Enkla, udda, annorlunda material har hamnat på nya, tidigare oanvända och galna platser.

Allt från kreativa dekorativa lösningar, som Little Owl, Suzan Drummens fantastiska kaleidoskopvärld, kaxig pälsgraffiti, den norska fotografen Rune Guneriussen och Kent Rogowskis förvirrande pussel. En av Kurbits absolut största virala inlägg står polska Ne Spoon för, hennes bilder på spetsgraffiti spred sig som en löpeld från mitt inlägg, och jag kan verkligen förstå varför.

Men störst ömhetsbetygelser från mig får ändå Mick gerillatapetserare, som  med omsorg om sina medmänniskor placerar ut egentapetserade möbler som han fixar till för att göra sin omvärld lite mjukare…min vardagshjälte för året.

Mick gerillatapetserare sprider mjuka dynor och bekväma stolar längs waelsiska landsbygdens busskurer. (Foto BBC)

3) Folklore och traditionellt hantverk. Ett tredje tema skulle traditionell och framförallt internationell folkkonst och handaskicklighet kunna vara. Inte för att det egentligen är något i trendväg här på Kurbits, jag återkommer ofta till dessa ämnen och ser det som något av en livsnerv i bloggen.

Men, nytt för i år kan sägas vara de internationella kontakter som bloggen knutit i allt högre utsträckning. Den internationella folklorescenen är öppen, generös och mycket inkluderande och under året har Kurbits i högre utsträckning blivit en del av det. En hel del nya globala kontakter och med detta också nytänkande kopplingar till traditionen här hemma alltså – vilket fantastiskt samspel det varit!

Bild från Folt Bolt, Veronica Pridas möbler. (Foto http://veronicaprida.com)

Jag har haft oerhört gott utbyte av både Folt Bolt och Folklorique och har också tack vare det kommit i kontakt med fantastiska Veronica Prida som är verksam i Mexiko, se min intervju med henne här.  Två ytterligare fina folkkonstkopplingar finns i påsktraditionen här, men också i dessa makalösa bilder från Susanne Bisovsky.

Susanne Bisovskys verk där Frida Kahlo möter österriskisk folkdräkt. (Foto Atelier Olschinsky)

Men året har också bjudit på nytolkningar och fina flirtar till folkkonst och vår egen traditionella mönsterskatt. Jag tänker exempelvis på formgivarna Nina Roeraade och Katarina Bryggares verk,  se här.

Utställningen heter Hortum Corodania, av duon Roeraade Bryggare. Spännande kollage i klipp, broderi och måleri, visades på Manos i Stockholm under året. (Foto Roeraade Bryggare)

Att gå till botten med tekniker, material eller undersökningar av traditionella förutsättningar – eller globala utvecklingsmöjligheter har vi sett en rad fantastiskt bra exempel på under året. Jag tänker bland annat på en ytterligare japansk teknik – shibori – där hantverket och de egna kreativa förutsättningarna har fått en mycket aktiv roll i slutresultatet, se det här spännande projektet till exempel.

Och ett av årets mest spännande – och kanske mest omskrivna – projekt är nog Katarina Brieditis och Katarina Evans Re Rag Rug. Med rätta. Så mycket gott kommer ur denna hantverksskicklighet, så mycket kreativ kraft som föder kraft på en rad olika plan. Läs mer om Re Rag Rug här och här. Och håll tummarna för att de tolv mattorna får turnera runt landet – och att produktionsidéerna slår rot också utomlands.

Matta nummer sju från ett av årets mest omtalade projekt, Re Rag Rug. Katarina Brieditis och Katarina Evans. (Foto Re Rag Rug)

På tema handaskicklighet hör också detta mycket spännande examensarbete från Sätergläntan, skolan där slöjden, folkkonsten, traditionen och den djupa handaskickligheten står i fokus. Frida Nordenlöw  kommer säkerligen att göra sig hörd framöver, stickaren som med utstuderad teknik, långsamhet och fokus sätter tiden, hantverket och materialet i centrum på ett fint och nytänkande sätt.  Hennes ord i samband med sin utställning i höstas – ”Vem bestämmer att det inte finns tid? Att tiden inte räcker till för kvalitet? Om vi inte får lägga tid på det som är viktigt, hur ska vi då använda vår tid?” ekar som ett sammanfattande mantra över 2013.

Jag skulle nog tro att hantverkaren, bonden och motorcykelfantasten Lars Gustavsson skulle hålla med, jag fick möjlighet att lära mig mer om hans vansinnigt vackra sadelväskor här under året – kolla in det strålande hantverket, och läs hans mycket fina tankar om sitt skapande här.

Lars Gustavsson med sin ryggsäck i skottsk vaxa bomullsduk med läderdetaljer. Väskan görs i det egna företaget Farmer’s racer. (Foto Farmer’s racer)

4) Slöjd som gör gott, slöjd som gör skillnad. Näst sista punkten på Kurbits nyårskrönika handlar om det jag till stora delar ägnat det här året åt. Att skriva om, prata om och tänka på hantverk, görande, kreativt skapande utifrån aktiva handlingar för att påverka, göra skillnad och förändra. Vi mår helt enkelt bra av att göra. Och i det stora hela tycker jag att det är gott och fantastiskt. Det har dock blivit allt vanligare att se sitt skapande också som en språngbräda mot något annat. Att sticka mössor till ett center för hemlösa, att sy om kläder till ett barnhem, att skänka material till en slöjdlektion i en skola.

Allt vanligare börjar det också bli att vilja ge tillbaka eller stödja globalt i sitt eget skapande, det finska företaget Mum’s och samiska Ovttas är två mycket bra exempel, företag som drivs av ett gott hantverk, men också av entreprenörer som vill åstadkomma skillnad.

Ovttas smycken i renskinn och silver, av Erica Huuva och Hanna Råman. En del av försäljningen går till att hjälpa unga kvinnor globalt. (Foto Ovttas)

En lite mer hardcore variant av detta finns i det allt vanligare svenska ordet hantverksaktivism, något kantigt översatt från engelskans Craftivivism. Här skulle jag gärna lyfta höstens fynd, färgningsmanifestet, ni som följt Kurbits under året vet att jag gick igång på tankeexperimentet att färga kläder med hjälp av komposten, mantrat ”våra kläder är vad vi äter” blev spännande, se här och här.

Kraften i det egna görandet, oavsett om man gör för sig själv eller för sin omvärld är en stor del av vad jag pratar om när jag reser runt och föreläser, vilket också är något jag i allt högre grad fått göra under det här året. Stort tack till alla er som bjudit in mig, och tack alla ni som kommit och lyssnat, vad roligt vi har haft! Det här är min turné under året som gått, kolla in.

Jag har också skrivit en bok om allt detta under året som gåt, vilket spännande projekt!  Och ja, till er stora nesa måste ni nu hålla er ända fram till mitten av 2014 innan den finns ute. Boken rör sig i trakterna kring DIY, gerillaslöjd, garngraffiti och sätt att förändra sig själv, sin omgivning eller sin värld med hjälp av händerna. Läs mer om min bok här. Att jag har fått fördjupa mig i dessa ämnen och fått möjlighet att ha kontakt med alla dessa fantastiska kreatörer är en av 2013 års stora vinstlotter.

Inskickade ordspråk och favoritcitat från förbipasserande på gatan översatta i garn. Yarn Bombing Los Angeles har stickat och satt upp. (Foto Yarn Bombing Los Angeles

5) Gör mer själv! Inför 2014 hoppas jag på ett fortsatt stort uppsving för det egna skapandet. Vi vill hitta nya kanaler kring vårt görande, vi söker oss till offentliga grupper, kurser eller sajter på nätet för att få till oss kunskap. Böckerna på temat göra själv verkar aldrig sina, och tur är väl det. Här är två av mina favoriter från året förresten – Sy! Från hood till skjortklänning och Älskade kofta - och fler inom genren lär med största sannolikhet vara på gång under nästa år. En hel del nya butiker och sajter med material öppnar och är igång, vilket ju också säger något om vår längtan att göra mer själva. Vi har under 2013 utmanat oss här hemma genom att spänna bågen kring vårt projekt Hemstilat, vi smyglanserade vår app Wood – the core of Scandinavian design under hösten, och kommer att jobba vidare med den 2014, kolla in den om du missat! Att göra själv finns i många olika skepnader och utföranden, vi lärde oss bemästra digital publicering i appform. Vem vet vad vi lär oss under nästa år?

Kurbits som blogg dundrar alltså in i sitt sjätte år 2014. Tack ni som läser! Att ni är så många som vill veta mer om ungefär samma saker som jag är betydelsefullt och viktigt. Det är det som får det hela att rulla till och med! Vi kör på med ytterligare Kurbitsår tycker jag. Tack för i år och på återhörande 2014.

Gott nytt år!

/Frida

Inlägget Gott nytt 2014! – Kurbits nyårskrönika dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det var alltså en tydlig vurm för materialet och redovisandet av tekniken i gårdagens inlägg, och det är väl något som är tydligt på möbelmässan generellt. Det är helt enkelt roligt att gå där och bli inspirerad i materialväg. Och därför – utan större åthävor – kommer här en mängd bilder med lite av talangfulla favoriter helt enkelt, håll till godo!

Alltså, oj vad jag gillar Lisa Hilland. Det finns liksom så mycket som är så spännande med hennes formspråk. Materialvalet och funktionen, men kanske framförallt humorn. Mycket bra. Hon var en av de utvalda i mässans Twelve, tolv etablerade formgivare visade upp sig. (Foto Kurbits)

David Taylor på Konsthantverkarna, strålande fint! (Foto Kurbits)

Twistin of Sweden, som använder sig av både annorlunda material och vävtekniker för att komma åt något alldeles extra – någonslags kärna inom textilen. Här är det gummi som hamnat i vävstolen. (Foto Kurbits)

Se här! Emma Olbers! Jag träffade formgivaren Emma Olbers som ligger bakom en rad fantastiskt fina produkter. Hon hade precis fått Elle Decoration Swedish Design Award 2014,  som årets stjärnskott, vilket förstås är välförtjänt, även om jag nog tycker att hon är lite för etablerad för det epitetet. Men som hon sa själv ”de tyckte nog att jag gjorde extra många bra grejor förra året”. Och det stämmer ju. (Foto Kurbits)

Emma Olbers sitter exempelvis i sin senaste skapelse, den här stolen är helt igenom miljövänlig, utan stoppning eller sådant som inte går att tvätta eller byta ut. Det är ju något av Emmas signum, att jobba med lokala transporter, godkända material och resurssnåla tekniker. Det går för övrigt att läsa mer om Emma Olbers i vår app Wood – the Core of Scandinavian Design, kolla här.

Textilier från Matilda Ekström och Amanda Boierth. (Foto Kurbits)

Ni minns kanske Matilda och Amandas fantastiska textil Körsbärsregn från i höstas? På Formex i januari i år lanserades det hos Klippan, verkligen roligt att det är satt i produktion. Dessa mönster hade duon med sig redan i höstas, och nu lanserar de den här kollektionen på bred front. Det är ett gemensamt skissande som lett fram till ett uttryck som man nog vid det här laget får säga landat som deras gemensamma. Fina färgskalor, spännande mönstring, fin matchning mellan de olika mönstren också.

Ytterligare ett välbekant textilansikte är Hanna Dalrot, som välförtjänt fick gott mottagande av sitt examensarbete från Beckmans i våras. (Foto Kurbits)

Det är ett riktigt spännade projekt och jag ser fram emot att det ska komma i produktion. Hanna har ägnat hösten åt att arbeta på Ikea, då hon fick ett arbetsstipendium för sin kollektion tidigare. Ska bli roligt att se var hon tar vägen med detta. Tycker ni att Hanna känns välbekant? Visst, hon ligger ju också bakom Viltra design förstås!

Strålande fint format fanér. Dent Wood från Blå Station.  (Foto Kurbits)

Esmé Alexander från Konsthantverkarna. Den här vill jag ha hemma. Det är ofta så med Esmés saker tycker jag. (Foto Kurbits)

Och avdelningen vill ha vill ha. Lisa Hilland igen. Armband och väska i läder. Ååh. (Foto Kurbits)

Åja, det var värst vad jag landar på läder. Det finns dock väldigt mycket av den varan och det är förstås roligt då jag gillar det. Här ett fint skåp från småländska A2. (Foto Kurbits)

Inlägget Möbelmässan: talang! dök först upp på Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Återförsäljarmässan Formex är över för denna gång, jag ägnade två mässdagar åt att träffa folk, titta på en mängd produkter och hann även med att lyssna på föredrag och prata gerillaslöjd. In alles mycket effektivt och trevligt. Det är en riktigt stor tillställning numera, tre fulla hallar och över 800-talet utställare, det är nästan svårt att hinna med allt.

Bakom märket Eduards ligger Cecilia Eduards, en av mina mässfavoriter – väskorna finns i naturfärgat och svart läder samt i olika storlekar. Tillverkas i Småland. (Foto Kurbits)

Jag har som vanligt fokuserat främst på mina favoritämnen – slöjd, hantverk, konsthantverk – men kan konstatera att mässans teman, Nordic Neat, Nordic Essence, Nordic Motion och Nordic Folk – satta av Handarbetets Vänners VD och trendspanaren Lotta Ahlvar, är väl funna ur det som också finns att se i montrarna. Det är färgstarkare än på länge, mycket mönster och en hel del flirt både med åttiotal och med huskurer från förr. Ordning och reda som i temat Neat alltså.

Mycket nytt och inspirerande i Fine Little Days monter – fina fiskar! Textil var något jag generellt blev mycket inspirerad av på mässan, här fanns mycket på temat. (Foto Kurbits)

Återbruk, hållbarhet och folklore har upptagit mig men också Lotta, som under mässan föreläst om just hållbarhet, trender och mode utifrån dessa teman, och bjudit in gäster att medverka. Under torsdagen var jag tillsammans med modeskaparen Maxjenny inbjudna, jag knöt an till slöjdtemat och Maxjenny berättade om sin återbruksproduktion och sina färgstarka mönster.

Handbroderad kudde av Siri Pettersson, i Handarbetets Vänners monter. Också en av mina favoriter – strålande fin, eller hur? (Foto Kurbits)

Kanske var det mer än någonsin så att ”alla” pratade hantverk denna mässa. Det brukar ju vara ett ämne många refererar till, framförallt går det att se så mycket engagerat hängivet och ambitiöst småskaligt producerat från avdelningen Young Designers, eller generellt i den så kallade B-hallen, där konsthantverkare, egenföretagare och slöjdare samsas med övriga produktlinjer, samt i de inspirationsutställningar från mässan som finns på olika ställen på området.

Fint hantverk från Vera Novis i Young Designers. (Foto Formex)

Systrarna Thyra och Ebba Brusewitz, som återvinner gamla textilier med historia presenterade dessa tryck på mässan – från sin gammelmormors skissblock har det blivit textil och affisch. Också en av mina favoriter. Stiligt! (Foto Kurbits)

Många jag pratat med har oberoende av varandra funderat på om det inte är läge för en tydligare märkning av hantverket, hur och var produkterna är tillverkade. En efterlysning i stil med ”tillverkat i Sverige” för inköparna. En märkning eller stämpel, lite som en checklista när det under korta dagar är mycket som ska falla på plats i det egna sortimentet. Jag tycker att det var intressant och började tänka vidare på det.

Spännande lampa från Young Designersavdelningen från MUK, här är lampan gjord av spån. (Foto Formex)

Kan det vara så att det kommit att bli ett glapp mellan produktionsled och konsument, en lucka – en kunskapslucka till och med –  som kanske tydligare måste fyllas på från designerns bord ut till återförsäljaren?  När vi går ut och hyllar hantverket finns den en fara i att vi är otydliga – vad menar vi med att hantverket är inne? Trendigt? Plötsligt vill vi ha en patina som ser handgjord ut?

Eller är vi verkligen i högre grad beredda att köpa färre varor till bättre kvalitet, tillverkade under klokare förhållanden och tänkta att hålla längre? Isåfall är ju det fantastiskt. Är en vara tillverkad i Sverige vill vo nog generellt i allt högre grad veta det, så mycket kan jag säga att hantverkstrenden är här för att stanna. Vi uppskattar att ha koll på var våra varor är gjorda, och hur. Att något är nära- eller lokalproducerat, gärna med svenska förhållanden vad gäller miljö och arbetsmiljö är en allt viktigare fråga för många.

Växbo Lin hade med sig en ny produkt till mässan, den superfina sjalen Stjärna. Vävd i Växbo i Hälsingland, av lokalodlat lin. (Foto Kurbits)

Detta blir dock problematiskt när fler och fler produkter på marknaden ”ser ut” som hantverk, men kanske inte riktigt är det. Eventuellt är korgarna förvisso flätade för hand, men förmodligen i Bangladesh i alltför undermåliga förhållanden, eller är de inte? Hur ser vi skillnad? Och  är det verkligen gott hantverk då? Det är vi nog många som skulle säga nej på. Ser det ut som hantverk behöver det alltså inte alltid vara så.

Ibland känns det alltså som att teori och praktik inte riktigt hänger ihop. Produkterna ser förvillande lika ut och det är inte helt enkelt att som inköpare eller konsument att avgöra. Har man själv gjort varan kan man redovisa för alla moment, har man själv varit med och tagit fram sin produkt har man bättre koll naturligtvis.

Sara Björnes fantastiska armband! Briljant idé att sätta tennflätningen på sidan – förstås! (Foto Kurbits)

Det gör också att den som har teknikerna, kunskapen om materialet i händerna i ett sådant här läge borde karva guld i konsumentled, men ibland har jag tyckt att det ekar tomt bland hantverksmontrarna, medan det läggs väldigt mycket ordrar i montrar med produkter med hantverkspatina. Det här är en supersvår diskussion, det är en fin linje mellan just lokaltillverkat och utomlandstillverkat bara för att nämna ett komplicerat exempel – för implicerar det isåfall att hantverket görs sämre utomlands? Självklart inte.

Det finns fantastiskt hantverk från hela världen som vi med glädje ska importera och ha återförsäljare på i svenska butiker, men när det trendspanas om hantverk och den allmänna kunskapen om vad hantverk är, vilka kriterier som gäller och vilka frågor som bör ställas är oklara, då slinker en och annan flätad korg med tveksamma tillverkningsmetoder och på tok för billig prislapp ner i orderblocken. Och det gör i förlängningen att konsumenten inte förstår varför en egendrejad mugg i lokal ateljé verkligen måste ha det påslag det har, när ett motsvarande hantverk kan gå för halva priset i butikkedjorna.

Textilier från mässan som representerar temat Nordic Folk. (Foto Formex)

Från Slöjd, hantverk och formgivning på Linköpings Universitet – Frida Arwidsons keramik. Utbildningen hade en riktigt fin monter. (Foto Kurbits)

Ja detta är en del av vad jag diskuterat i montrarna på mässan. Jag lär få anledning att återkomma till detta resonemang, och missförstå mig inte – jag älskar att vi har en trend som hyllar det handgjorda, jag älskar att fler och fler känner lusten att köpa handgjort eller kanske till och med vill prova på att göra själv. Det är gott att vi i samma mening som vi nämner hantverk också pratar om hållbarhet, återvinning, kvalitet och rättvisemärkt produktion. Det kommer att leda oss  rätt i den framtid där dessa frågor kommer att bli allt viktigare.

Nya plädar från Simon Key Bertman, fantastiskt fina! (Foto Kurbits)

Jag träffade inte mindre än två glasblåsare på mässan, båda i Konsthantverkscentrums gemensamma monter. Här Linda Isaksson från Heta Hyttan. (Foto Kurbits)

Samlar man över 800 utställare till Nordens största inköparmässa för inredning blir det dock lätt att också frågor om kvalitet och popularitet i inköpen också börjar ställas. Och det är kanske främst av godo, tycker ni inte? Den där märkningen ”Made in Sweden” kvarstår dock att fixa, ingen dum idé tänker jag.

Också hos House of Rym fanns finfina nyheter, filt av Emma von Brömssen exempelvis.

Stämningshöjande folkloreinspiration. (Foto Formex)

The post Formex och hantverkets lov appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan var jag och tittade på nyheter från Emma Olbers, hon finns på möbelmässan just nu med bland annat länstolen Ida och soffbordet Albert, producerade av det relativt unga företaget Tre Sekel.

Ida är uppföljaren till den smäckra och tjusiga pinsoffan Greta från 2013, länstolen som känns som en omfamnande kompis. Och precis som soffbordet Albert och resten av Tre Sekels möbler gjorda av svensk björk från Dalsland, Västergötland eller Värmland.

Länstolen Ida, design Emma Olbers för Tre Sekel. Namnet kommer från Emmas syster som önskade sig en stol framför brasan. Finns i flera nyanser. (Foto Tre Sekel)

Jag gillar verkligen den här delen av vad Emma Olbers och Tre Sekel gör - transparensen i tillverkningen: virket sågas på ett sågverk i Alingsås, och efter det fraktas det med lastbil till fabriken i Tibro, två timmar bort.

Ytbehandlingarna sker i hårdvaxolja eller äggoljetempera (alla produkter går att få i riktigt fina nyanser!) Jag får reda på att äggoljetemperan består av ägg från svenska butiker med kort datum och linet till linoljan som ingår är odlat utanför Örebro.

En glimt av bordet Albert, med sin lilla läderhylla, mycket stiligt! Och stolen Ida under lanseringsmingel från förra veckan. (Foto Tre Sekel)

Ja ni fattar ju, det finns en hel del mer att berätta om själva tillverkningen.  Min poäng är att det här gör att vi mår bra, den här typen av hantverkskunskap ger oss en skön känsla i magen, det är en skön inställning till sin egen kunskap om tillverkning och material som Tre Sekel gör klokt i att berätta för konsumenten. Hantverket och hantverksskickligheten rockar helt enkelt och vi är många som blir nöjda över att de delar med sig.

Idag ägnar jag mig åt möbelmässan helt och hållet, följ mig på Instagram, jag heter Kurbits Media. Där blir det lite favoriter under dagen, och så lär jag återkomma till något eller några nedslag från mässan tänker jag. Jag kommer att besöka Tre Sekel och Emma Olbers, gör det du med om du är på mässan.

The post Inget rockar som hantverkskunskap appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag ägnade min torsdag i veckan åt möbelmässan, det blev snärjigt eftersom där fanns mycket att se och många att prata med. Här är ett urval av sådant som jag gillade, blev glad av och blev uppmuntrad över. Jag ägnade mest tid i Greenhouse, avdelningen för skolor, nyutexaminerade och nyetablerade, och det var också mest det som fastnade i min kamera ser jag.

Pågående arbete under mässan, Vega Määttä Siltberg sydde denna rumsavdelare för hand i Konstfacks monter. Att se folk in action är ju alltid ett plus, och det var roligt att se Konstfacks monter på möbelmässan. (Foto Kurbits)

Möbelmässan är ju ett superkalas för all typ av inredning, form och design, jag är inte på något vis heltäckande eller representativ i mitt urval. Men det vet ni ju säkert redan sen tidigare, jag märker ju själv att jag mest går igång på skickligt hantverk, spännande teknikanvändning eller traditionella material. Väldigt mycket i min kamera – och faktiskt också på mässan i stort – var trärent, i naturmaterial och hantverksskickligt. Håll till godo!

Fantastiskt fin ny kollektion från Studio Amanda och Matilda! Mellan himmel och jord heter den. Nu också i samarbete med spännande formgivaren Sophia Lithell, som gjort möbeln Rotunda. (Foto Kurbits)

Byrå av Daniela Arell från Stenebyskolans monter. Läderapplikationerna dubblerar alltså som handtag. (Foto Kurbits)

The Tomorrow Collective – mitt favoritprojekt från skolorna på mässan. Lunds Universitets industidesign har arbetat med traditionella föremål och givit dem ny form ur ett hållbarhets- och ofta kretsloppstänk. Mycket av det väldigt väl utfört hantverksmässigt också. Här har Stephan Thiemt gjort et par skor. (Foto Kurbits)

Se också en fin film där Tomorrow Collective presenteras i sin helhet – här. 

Också Juliana De Filippis brödförvaring i terrakotta gjorde mig glad. Notera skärbrädan/locket. Elegant! Sätt att återanvända kaffesump, använda egengjord tandkräm, skicka bud i trälådor och uppdatera sin lunchlåda ingick också i studenternas projekt. Kul! (Foto Kurbits)

Utställningen Twelve 2015 var också mycket intressant att se, det är mässan som initierat utställningen där tolv där tolv etablerade formgivare visas upp, i år i urval av Johanna Agerman Ross. Temat i år var metoder. Här är Mia Cullins fina väska och bord i flätat läder. Det är också hennes bord vi ser i inläggets topp. (Foto Kurbits)

Åsa Pärsons nya kollektion Rime för danska Kvadrat imponerade i kvalitet och nyanser (27 stycken!). Hon säger att hon inspirerats av persiska barockmattor på Skokloster – så stiligt! (Foto Kurbits)

I Ung Svensk Forms utställning hittade jag favoriten Ida Petterssons Popop, med en så stilig lek med det två- och tredminentionella. Kaxigt och vackert på samma gång. (Foto Kurbits)

Bland Designboom-borden, mässans avdelning för försäljning av samtida design, hittade jag Kim Walltin! Han ligger ju bakom Future Days och gör de finaste av pappersskulpturer. (Foto Kurbits)

Jag skrev ett inlägg om hans intressanta arbetssätt och om hans produkter tidigare i veckan, här hittar du det. 

Ytterligare en skolmonter – Beckmans med tema ”Wrong place, wrong time”. Här är Elin Åströms möbel Units of Time som jag gillade mycket. (Foto Kurbits)

The post Hantverksrapport från möbelmässan appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag hann förbi Stockholms Auktionsverk förra veckan för att se utställningen Zanat, bosniskt möbelsnickeri möter svensk design. Och tur var väl det, utställningen visades endast ett par dagar och var väldigt fin. Möblerna auktionerades också ut efter utställningsdagarna.

En av fåtöljerna från bosniska Zanat, möblekollektionen i samarbete med den svenska desingnertrion Monica Förster, Harri Koskinen och Gert Wingårdh. (Foto Zanat)

Zanat är en första möbelkollektion signerad Monica Förster, Harri Koskinen och Gert Wingårdh med ett bosniskt familjeföretag, familjen Niksic, som tillverkare. Men det är också namnet på det gamla bosniska familjeföretaget som under hela 1900-talet tillverkat möbler, med de karaktäristiska utskären som signum.

Företaget leds från staden Konjic utanför Sarajevo, där också snickeriet finns. Den speciella tekniken får jag veta nominerades nyligen till Unescos världsarvslista.

Det karaktäristiska träsnideriet från bosniska Zanat är genomgående i kollektionen gjord i samarbete med de svenska formgivarna. (Foto Zanat)

Så det är rutinerade och erfarna parter som samarbetar här. Zanat arbetar enligt rättvisemärkta metoder både ur hållbarhets- och miljöperspektiv, men också för att generera goda arbetsförhållanden och rättvisa löner för de arbetare de anlitar. Något som givetvis den svenska designertrion ställer upp på och stödjer. Kanske till och med en bidragande orsak till samarbete kan jag tänka. Minimala avtryck både i hållbarhets- och arbetsmiljöfrågor är allt viktigare komponenter för samarbeten numera tänker jag. Och bra förstås.

Det här var mina favoriter, så enkla men så stilfulla. Användandet av olika träslag i de olika produkterna tilltalade mig mycket. (Foto Kurbits)

Men vad är det då de presenterar? Inte är bara denna första möbelkollektion som de tagit fram för Zanat hållbar och handgjord, den är förstås också mycket tilltalande i utformning och hantverk förstås.

Här finns många olika träslag, med inslag av både läder och textil. De stapelbara stolarna tilltalade mig mycket, med den återkommande dekoren stillsamt placerad på ryggen. En rad fina bord med spännande ben, samt fåtöljer presenterades också. Här finns alla produkter – se mer, och håll koll på samarbetet men också på Zanat i framtiden, vilket spännande familjeföretag!

Stapelbar stol i kollektionen Zanat. Företaget som arbetar inte bara med traditionella hantverkstekniker, utan också med stort engagemang i miljöhållbarhet och rättvis handel. (Foto Zanat)

Ur kollektionen Zanat, samarbetet mellan bosniska företaget med samma namn och svenska Monica Förster, Harri Koskinen och Gert Wingårdh. (Foto Zanat)

Zanat, helt klart ett företag och ett samarbete att hålla koll på också framöver, strålande fina arbeten. (Foto Zanat)

The post Svensk design möter bosniskt hantverk appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Konsthantverkscentrum startar nätbutik! Från och med idag är den igång, den nätbutik som varit något av det jag varit inblandad i under året på Konsthantverkscentrum. Jag är förstås mycket involverad och partisk, men oj vad roligt, bra och spännande att vi nu kommit i mål! Det har varit en lång resa, den var påbörjad långt innan jag kom in, men nu har allt landat i en stor fantastisk butik för konsthantverk med så att säga butiker i butiken.

Oro av Helena Bengtsson, finns i Konsthantverkscentrums nätbutik som öppnar idag. (Foto Helena Bengtsson)

Konsthantverkscentrum har ju en hel del resurser i ryggen i form av sina anslutna, 800 yrkesverksamma konsthantverkare finns att tillgå, så här i starten har 130 stycken valt att gå med och nästan alla är nu på banan i butiken. Tusentals handgjorda produkter att välja bland kan inte allt för långt fram i tiden vara en realitet alltså.

Varje konsthantverkare administrerar sin egen butik och väljer sitt utbud – här finns mycket att se redan nu!

Väggskulptur, trollhassel, av Linda Herrlin i Konsthantverkscentrums nätbutik. (Foto Linda Herrlin)

Börs av Lena Håkansson. (Foto Lena Håkansson)

Många jag pratat med nu i samband med lanseringen vittnar om en nätmognad också för köp av konsthantverk, och det glädjer mig. Det är ju något vi hoppats på när vi arbetat med butiken, att fler och fler tar steget att botanisera och köpa annat än bruksartiklar och böcker på nätet. Kanske är tiden alltså mogen att dra iväg en order på en skulptur i porslinslera eller en skål gjord av sand?

Konsthantverkare och slöjdare som skapar småskaligt eller i unikat behöver nya (gemensamma?) kanaler att nå ut med sina produkter för att inte drunkna, det är många därute som gör fantastiska saker som många aldrig ser. Jag har ju ynnesten att få mejl från många av er så jag vet.

Armband av Johanna Törnqvist, bomullsband och veckade plastband. (Foto Fredrik Sederholm)

Förhoppningen med Konsthantverkscentrums nätbutik är alltså att kunna samla dessa görares verk i en gemensam plattform, vi har arbetat med devisen att vara en samlingsplats för konsthantverket – gå in själv och se om vi lyckats! Nu lanserar vi ju som sagt idag, så…klart är ju att vi är i början.

Det har varit en rolig resa att få vara med på, och detta blir faktiskt det sista jag gör på Konsthantverkscentrum. I månadsskiftet mot mars avslutar jag och påbörjar ett nytt äventyr tillsammans med gerillaslöjden på heltid, det blir spännande det med, jag lär återkomma i ämnet.

Men kolla in nätbutiken nu, den finns här: www.konsthantverkscentrum.se – hoppas ni gillar!

Loop av Pernilla Norrman. (Foto Pernilla Norrman)

Halsband av Eva E Eriksson. (Foto Eva E Eriksson)

Kudde med handvävd framsida och invävda pluppar i ull och vävd frans, av Elin Westlund. (Foto Elin Westlund)

Sjal i yllemuslin av Margareta Heijkenskjöld Holmgren. (Foto Margareta Heijkensköld Holmgren)

Orange, skulptur i porslinslera, av Eva Zethraeus. (Foto Eva Zethraeus)

The post Konsthantverkscentrum öppnar nätbutik! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Just nu pågår utställningen Hibernation/Freshwood på Designgalleriet i Stockholm. Jag träffade på Julia Gamborg Nielsens egensinniga, kluriga och mycket spännande design för ungefär ett år sedan, då avslutade hon projektet Slöjdinkubator, där hon var delaktig. Jag var i Umeå och såg när de deltagande slöjdarna gjorde sin avslutningsutställning, se mer här.

Det jag minns av Julias arbete då var precis det vi ser här – hög halt av hantverkskvalitet, rikt formspråk med mycket organiska inslag och framförallt ett brett designöga – Julias bakgrund med en uppväxt i Afrika och Asien ger en oerhört intressant mix i hennes sätt att behandla material, former och mönster. Hon är en mycket skicklig hantverkare helt enkelt.

Julia Gamborg Nielsens utställning Hibernation/Freshwood finns just nu att se på Designgalleriet i Stockholm. (Foto Julia Gamborg Nielsen)

Julia är Kaleido konsthantverks stipendiat 2015, hon har alltså slöjdinkubatorsbakgrund, men har också ställt ut på Liljevalchs och arbetat med Ishotellet i Jukkasjärvi under det senaste året. Hon är utbildad på både Carl Malmsten och på HDK Steneby och har en rad olika designsamarbeten bakom sig. Det gillar jag också med hennes arbete – att hon rör sig så fritt och ledigt mellan alla genrer och uttryck. Intrycken och fantasifullheten, dramatiken och materialkrockarna får stor plats och mitt i alltihopa finns det en historia som man liksom inte kan sluta undra om. Man vill liksom veta mer om Julia Gamborg Nielsen. Utställningen på Designgalleriet pågår till 25 juni, skynda dit om ni kan!

Spännande verk från Julia Gamberg Nielsen, just nu på Designgalleriet. (Foto Julia Gamborg Nielsen)

Spännande verk från Julia Gamberg Nielsen, just nu på Designgalleriet. (Foto Julia Gamborg Nielsen)

Fram till nästa vecka finns möjlighet att se Julia Gamborg Nielsens verk. (Foto Julia Gamborg Nielsen)

The post Se Julia Gamborg Nielsen på Designgalleriet! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Slöjdutställningen Next Level Craft, som tillkommit med initiativ från hemslöjdskonsulenterna i Västerbotten, Västernorrland, Norrbotten och Jämtland, har fått stor uppmärksamhet under sin turné. Den startade ju under Kulturhuvudstadsåret i Umeå, har befunnit sig i Östersund och finns nu under sommaren och fram till september ut i Härnösand. Jag var där i somras och kan verkligen rekommendera ett besök! Begåvat, spännande, nytänkande, roligt (vilket inte alltid kan sägas om just vackra utställningsföremål) och gränsöverskridande.

Rustam Adyukov är rysk skomakare och bemästrar sitt hantverk till fullo. I helgen finns han och Hjalmarsson Stockholm i Härnösand och håller workshop i hans skomakeri. Detta i samband med den pågående lika gränsöverskridande utställningen Next Level Craft. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Därför förvånar det mig inte det minsta att jag här i veckan får mejl om en fantastisk workshop i skotillverkning som äger rum som aktivitet i samband med utställningen. Det här är skor tillverkade av Rustam Adyukov och som i ett samarbete med Murberget och Hjalmarsson Stockholm befinner sig i Härnösand – imorgon lördag och söndag! – för att hålla workshop i att tillverka skor.

Jomen visst! Du kan också lära dig att göra så här fina skor, eller iallafall ta del av expertis så att du blir inspirerad att prova vidare. Jag hörde att det finns platser kvar till workshopen som är  alltså är i helgen, läs mer här.  Rustam Adyukov former alltså skor och gör det med material som guld, porslin, bark, rysk och svensk slöjd. Ni som går workshopen får istället använda tejp, silver, frigolit, textil och skinn, men det kan ju också bli hur spännande som helst.

Ryske skomakaren Rustam Adyukov finns på plats med Hjalmarsson Stockholm i Next Level Craft på Murberget i Härnösand i helgen. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Rustam Adyukov är knuten till företaget Hjalmarsson Stockholm, som är en ny kontakt för mig, men jag läser att de genom skomakeriet bygger nätverk med skomakare, hantverkare och konstnärer och att de brukar göra workshop och föreläsningar om skohantverk och samhällsfrågor. Alltså, helt klart värt att hålla sig á jour med.

Ryske skomakaren Rustam Adyukov samarbetar till vardags med Hjalmarsson Stockholm. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Här kollar ni in allt om Next Level Craft, och som sagt, här finns mer information om helgens workshop – ni vill inte missa! Bilderna visar exempel på tidigare arbeten av Rustam Adyukov, läs mer på hans hemsida här. 

Skohantverk av ryske skomakaren Rustam Adyukov. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Skohantverk av skomakaren Rustam Adyukov finns möjlighet att se i Härnösand i helgen.  (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Missa inte workshopen med Rustam Adyukov på Murberget i Härnösand i helgen. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Utställningen är ett initiativ utav hemslöjdskonsulenterna i Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Norrbotten, samt en del av Umeå Kulturhuvudstadsår 2014

The post Magisk skoworkshop med Rustam Aduykov appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nej jag får erkänna att jag inte alls hann med Formex som jag hade hoppats den här mässan. Jag var där i torsdags och hade mycket på agendan – jag hann träffa många kloka hantverkare, slöjdare, återförsäljare och kollegor, och det är värt mycket också. Jag hann också lyssna på föredrag, vilket var tacknämligt. Men när det kommer till att presentera årets trender eller tankar bakom vad som är nytt kring Formex, ja då går jag bet.

Jag fastnade ganska självklart gansla länge på Formex entrétorg, där en hel hoper begåvade slöjdare stod och arbetade, de var alla ditbjudna för att ingå i mässans The House Cat Festival som fokuserade på slöjd och hantverk, där samarbetet skedde mellan arkitektgruppen Codesign och Hemslöjden. The House Cat själv var stor och gigantisk och helt gjord i lådor. Och innehöll förstås en massa roliga hemligheter:

Fin installation signerad Svensk Slöjd med slöjd och hantverk i urval som en del i den utställning som arkitektkontoret Codesign gjorde till Formex entrétorg. Ni har säkert sett bilder på den så kallade katten – ett roligt och nytt grepp. The House Cat innehöll en mängd finfina föremål. (Foto Kurbits)

Däremot har jag följt andra som rapporterat, och det är förstås en fröjd att läsa Frida Ramstedts Trendensers omfattande inlägg. Det jag dock blir ännu mer i gasen över är hennes text Näe, nu får ni fasen sluta göra brickor, tjejer! Ett riktigt läsvärt inlägg som sätter fingret på inte bara den mättade marknaden av just brickor, underlägg och disktrasor, utan också lyfter frågan om förvaltande av talang. Jag håller med – tjejer, ni kan mer!

Också Stefan Nilsson har förstås bloggat och rapporterat med den äran, här, Stefan låg också bakom urvalet i Formex första Pop-up-butik, ett roligt och bra initiativ tycker jag. Sist vill jag också tipsa om att läsa Maria Richardssons spaningar från Nordic Design Collectives håll, inspirerande också de.

Slöjdaren Niklas Karlsson får representera The House Cat Festival här, han och en handfull slöjdare stod och arbetade under mässan, som en del i arkitektkontoret Codesigns utställning. (Foto Kurbits)

Ja, och själv? Ja jag kollade liksom runt på fina grejor i ett rasande tempo, jag missade en hel del. Men gick utan trendfokus eller nyhetsfokus, och det är också en skön känsla med Formex tycker jag. Att i rätt sinnesstämning kan man bara bli glad över fina grejor liksom. Samt också att bli enormt imponerad och upplyft av allt engagemang från monterinnehavarna. Anny Jernberg från Återbrukshyttan är ett sådant exempel, här delar hon monter med lika drivna Linda från Rethink Design. 

I samma monter: Rethink Design och Återbrukshyttan, två företag som drivs av entreprenörer som brinner för sin idé och som målmedvetet arbetar på. Anny Jernberg blåser om befintliga glas till nya former och Linda från Rethink Design ger gamla textilier nytt liv. Engagemang som smittar! (Foto Kurbits)

Ytterligare en sådan person som jag blev inspirerad av är Andrea Djurle, för närvarande både student vid Textilhögskolan i Borås och halva ägaren av företaget Aderelles, som samarbetar med utsatta kvinnor i Calcutta. Kvinnorna arbetar med deras tillverkning av kuddarna, Aderelles står för design och utformning, kvinnorna syr upp kollektionen. Aderelles har funnits sedan oktober 2014, läs mer här!

Här är Andrea Djurle, ena halvan bakom företaget Aderelles. Företaget samarbetar med utsatta kvinnor i Calcutta och ger dem lön för att producera dessa kuddar. Andrea studerar fortfarande på Textilhögskolan i Borås och driver sitt företag parallellt. Inspirerande att höra historien bakom! (Foto Kurbits)

Ja och över till fler fina favoriter, här kommer det en drös bilder. Håll tillgodo!

Notknot, av isländska Ragnheiður Ösp Sigurðardóttir, strålande fina eller hur? Hon och dessa var nominerade till årets Formex Novapris, årets nordiska formgivare blev dock Erik Olovsson och Kyuhung Cho från Sverige. (Foto Kurbits)

Också Massayoshi Oya var nominerad till Formex Nova 2015 – så himlans fina fat han gör, galet vackert! Massayoshi är verksam i Göteborg, jag fick möjlighet att träffa honom hastigt i våras, superspännande keramiker. (Foto Kurbits)

Fler nomineringar – detta fan-tast-tiska halsband, av Saga Gevargez, med företaget Saga Melina – är ett av 20 föremål som är nominerade till Formex Formidable. Priset tillkännages på mässan i januari, och du som publik kan gå in på Formex sajt och rösta fram din favorit. (Foto Kurbits)

Också Ludvig Löfgren är Formex Formidable-utvald. Galet fin vas och ljusstake. (Foto Kurbits)

Nytt kakel från House of Rym – i rött! Så himla fint. Design Emma von Brömssen. Det är också Emmas design på kuddarna som skymtar till vänster i bild. (Foto Kurbits)

Emelie Thornadtssons keramik från Konstfacks examensutställning i våras, i Stefan Nilssons urval från vårens studenter. Bra val, jag gillar Emelies arbete mycket. (Foto Kurbits)

Maria Högberg var också med i festivalen och täljde sina gubbar. De får kläder, personligheter och fyndiga egenheter med hjälp av hennes letande, plockande och ihopsättande av secondhandfynd och hantverk. (Foto Kurbits)

Den här tatuerade pallen fanns också med på entrétorget. Slöjdaren Felix Wink är en stjärna att följa framöver! Verkligen roliga, smarta och spännande idéer om vad slöjd är och kan vara. Följ honom! (Foto Kurbits)

Eftermiddagen bjöd också på en trendspaning av Lotta Ahlvar från Handarbetets Vänner (th). Hon hade bjudit in Sarah Corbett för att berätta mer om den pågående utställningen Gentle Protest som finns att se på HV. Samt att förklara lite om hur det går att förändra världen med händerna. Sarah är craftivist och inspirerar här formexbesökarna till att själva brodera sina budskap – exempelvis på sin kontorsstol… (Foto Kurbits)

Handarbetets Vänner har tagit fram detta fantastiska mönster av Edna Martin – det heter Granatäpple och är från 1965. Här överfört på en sidensjal. Tre mönster har fått nytt liv på sjalar i HV:s produktion. (Foto Kurbits)

Alltså – jag tror jag fotat och visat upp Mira Bodiroza Lindhs fantastiska toffor tidigare, men det går inte att låta bli att fotografera dem! Mira broderar hallandssöm i fria konstellationer, hon formger sina mönster och broderar i sitt företag MB Form. (Foto Kurbits)

Finska företaget Valona gjorde mig också så glad – tunt sågad björk i fina mobiler i taket, eller som hängen i granen. Hantverk i all sin enkelhet. (Foto Kurbits)

Avslutningsvis – Hemslöjdens Förlag var på plats på mässan också, självklart med fokus på slöjd. Min bok Gerillaslöjd fanns med, men fullt fokus var på denna nya julbok och medföljade julpyssel – i montern kunde man också prova på att göra en skinkpinne. Vips så är det ju jul, eller hur är det nu? (Foto Kurbits)

The post Formex med hantverksfestivalsfokus appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För femte året arrangeras Stockholm Craft Fair, tidigare år under namnet Slussen Craft Fair, men eftersom man numera flyttat till Kungsträdgården så passar ju namnbytet bra. 36 konsthantverkare medverkar på marknaden, här finns glas, keramik, en massa olika smycken,  textil och kläder, och det ser fint ut!  - jag vet för jag har fått förhandkika en del.

Jag sitter nämligen med i den jury som har den delikata uppgiften att utse årets nyskapande konsthantverk. Stockholm Craft Fair öppnar klockan 12.00 idag, och utser vinnaren klockan 15.00 då marknaden invigs. Stockholm Craft Fair firar alltså femårsjubileum och arrangeras av KRO/KIF.

Stina Myringer och den här skulpturen finns med på Stockholm Craft Fair som öppnar idag, de håller till i Kungsträdgården och marknaden är öppen för alla, klockan 15.00 korar vi årets nyskapande konsthantverk på marknaden, kom dit vetja! (Foto Stina Myringer)

Kom förbi Kungsträdgården idag och imorgon, fint, smart, intressant hantverk finns där – unika objekt som är gjorda för hand. Utställarna kommer från hela Norden och här är några exempel på medverkande.Nytt för i år ska jag också tillägga, är den spännande Silverbaren! Medlemmar i LOD, galleriet med metalldesign i fokus har försett baren med unika dryckeskärl som du får prova att dricka varm och kall dryck ur – hur smakar silver? Prova på!  Här finns hela programmet för marknaden.

Keramik av Wei Frissia Cai på Stockholm Craft Fair. (Foto Pengfei)

Också Irina Lindqvists verk finns att se i Kungsträdgården idag och imorgon. (Foto Irina Lindqvist)

Juha Luukkonen och Katriina Seppala, Stockholm Craft Fair 2015. (Foto Katriina Seppala)

Bilden i inläggets topp: Verk av Petronella Eriksson och Simon Westlin från metallformgivarna på LOD. (Foto Christian Habetzeder)

The post Idag öppnar Stockholm Craft Fair! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Trapped in luxury, arbete av finska Mari Keto som visar sina objekt och smycken på Galleri Sebastian Schildt+ i Stockholm just nu. Utställningen visar hennes pågående arbete och heter Slight Delirium. (Foto Ace Productions)

Jag har inte själv sett Mari Keto tidigare, men läser på att hon är klassiskt utbilad juvelerare och konstnär, född i Finland och bor och verkar i Köpenhamn. Hennes olika teman behandlar populärkulturell yta, statussymboler och döden. Jag älskar att ord som kuriosakabinett, mikrovärldar och popkonst känns relevanta när hennes skapandevärld ska beskrivas. I övrigt har jag inte så mycket att tillägga än, eftersom jag själv inte hunnit till galleriet. Fram till 3 oktober har vi på oss!

Fashion Victims, av Mari Keto. Just nu aktuell i Stockholm i utställningen Slight Delirium. (Foto Ace Productions)

Artiginale, ur kollektionen Urban Hunting, av Mari Keto – just nu på Galleri Sebastian Schildt+ i Stockholm. (Foto Ace Productions)

Angel dust av finska Mari Keto, silver, metall, glas och porslin, från 2011. (Foto Ace Productions)

Facelifting, från 2008. Av Mari Keto. Överdraget silver, små lod och fiskekrokar. (Foto Ace Productions)

The post Kolla in Mari Keto: Slight Delirium appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.