Jag var på möbelmässan häromdagen och lyssnade i Kinnarps monter på ett samtal om hållbarhet och design, apropå företagets lansering av The better effect index, en poängskala som mäter parametrar av miljöeffekt per möbel. I panelen där många namnkunniga fanns med, arkitekten Gert Wingårdh, Louise Köning, hållbarhetschef på Coop bland annat, hörde jag Mattias Goldmann från tankesmedjan Fores nämna begreppet greenhushing.

Enligt samtalet skulle green hushing kunna beskrivas som att ett företag gör miljömässigt gott och samtidigt har någonslags tveksamhet inför det och därför inte kommer på att  berätta om allt fantastiskt som de gör. Kanske med en rädsla för att få påpekat att det finns massor kvar att göra på området.

Mattias Goldmann från Fores till vänster, följt av Louise Köning, Coop, och arkitekt Gert Wingårdh. Renée Nyberg höll i samtalet och längst ut i bild Kinnarps vd Robert Petersson. Utanför bild Kinnarps miljöchef Johanna Ljunggren, som ligger bakom arbetet med the better effect index. Jag hade velat höra henne berätta mer om sina visioner om företagets hållbarhetsmål. Ung, kompetent och lovande i sin roll, men med lite plats just här. (Foto Kurbits)

Goldmann nämnde det apropå Kinnarps vd lite i förbigående berättade att företaget inte använder sig av förpackningsmaterial till sina möbler vid transport, utan istället sveper in produkterna i filtar som de använder igen. Detta gör att de har skurit bort en lastbil i sin transport – det som vanligen skulle behöva yta av två lastbilar nu kan köras i en. Detta var inget som egentligen Kinnarp kommunicerat ut – green hushing. Ni fattar.

Jag diskuterade vidare på mässan i andra montrar, mer med fokus på just hantverket, där jag som ofta slås av hur specifik och inte minst specificerad hantverkskunskapen är. Och hur få som känner till hur avancerat det är att bemästra ett hantverk till fullo. Och det slog mig – visst existerar det ett visst mått av craft hushing också?

Diskussionen var bland annat i HV:s monter, där eleverna på skolan fått uppgiften att inspireras av tweed. Färga och spinna garn, väva och tillverka metervara och tillslut blev det produkter av olika slag. Sjukt avancerad process för att göra en pläd med andra ord. Och mäktig! (Foto Kurbits)

Allt för ofta ifrågasätts exempelvis pris och produktionstakt på en vara – förstås beror det på bristande kunskap om själva tillverkningsmomenten, materialets förutsättningar och hur komplicerat det är att tillverka varan hantverksmässigt. Varför kommuniceras inte det ut i ännu högre grad undrar jag?

På så vis går det ju också som konsument att enklare att avgöra vad som är hantverk på riktigt, och vad som mer ”ser ut som hantverk”. Jag är ofta inne på dessa tankegångar här, jag vet, så här skrev jag exempelvis om Formexmässan i fjol på temat.   

Två och en halv dag tar det för den här hantverkaren att fläta bambun i Kaare Klints vackra och ergonomiska ryggstöd. Värdefull och intressant information som jag gärna tar del av som konsument. Ger ju förstås större förståelse för pris, värde och kvalitet. (Foto Kurbits)

Detta kommunicerande görs förstås i viss utsträckning redan, och större företag är ofta bättre på att visa upp processerna bakom – kanske för att behovet är större att visa upp ”rötterna”? (och förstås för att större PR-muskler finns) Jag gissar lite fritt här.

Men jag tänker förstås att det finns en uttänkt plan i att låta den här hantverkaren ovan sitta i Carl Hansen&Sons monter och tillverka Kaare Klints Faaborg Chair från 1914 för oss att beskåda, live på mässan? Men jag ser det som en bra sak, det ger ju större förståelse för pris, värde och kvalitet tänker jag.  Och detta tycker jag skulle gälla i högre utsträckning för mindre hantverkare också, det vill säga, enskilda aktörer som drivs av passion för sin egen produktion och sitt hantverk. Sluta craft hush:a, börja berätta hur du gör!

Verket Upstream är stickat av koppartråd, ull och lycra. Av Franscisca Venegas. I förgrunden (och inläggets topp) verket Shrink ‘n Shape, av Phyllis Hahn. I bakgrunden skymtar digitaltryck på silke av Maria Oknemark. Alla från kandidatprogrammet Textilhögskolan. (Foto Kurbits)

Ja – vidare. Jag blev också fascinerad av allt materialexperimenterande från Textilhögskolan i Borås, vilka jag träffade i en Greenhouse-monter (området för ung nyetablerad design). Utforskandet av textila egenskaper, test av hantverkstekniker i andra material (stickning i koppartråd, trädd betong på bomullstråd etc) och förstås drivet i att hitta nya uttryck, material som matchar en estetisk idé eller en visuell upplevelse.

Linda Lohlands experiment med vad ett skåp är och hur det bör vara gillade jag också. Elegant öppning i silkestyg, förstås inspirerat av en fågelvinge. (Foto Kurbits)

Jag gillade också studenterna från universitetet i Bergen, med tydligt fokus på hållbar utveckling i produkterna. Här Silje Tombres soffa gjort av spillbitar av läder från möbelproduktion, rester av läder som är bortrensat på grund av marknadens krav på ”rent” läder. Varför vill vi ha det så? Så behöver det väl inte vara? (Foto Kurbits)

Finfin fåtölj från Beckmans, gjord av Sarah Hasselqvist och Melinda Urbansdotter tillsammans med Johanson Design. (Foto Kurbits)

Ett annat intressant möte: Finska Fin Arte – fina mattor, ekologiskt hållbara produkter av återvunna material som ren ull, restbitar av läder och garn av återvunna PET-flaskor. Spännande kollektion! (Foto Kurbits)

Fantastiskt vackert skåp i björk av David Ericsson för Källemo. Med tydligt kommunicerat inspirationsbudskap också! (Foto Källemo)

Fint bord! För Asplund av Anya Sebton och Ewa Lilja Löwenhielm. (Foto Kurbits)

Och en ny gammal spännande stol! Den heter Skedblad, originalet är ritat av Carl Malmsten 1933. Möbelsnickeriet Tre Sekel fick uppdraget av Arket att göra den igen, stolen kommer att finnas i alla Arkets kaféer. Tre sekel hade tur och hittade ett exemplar av stolen på Bukowskis, som de köpte och utgick ifrån. Nu finns den nya Skedblad färdig och på marknaden igen. (Foto Kurbits)

Avslutningsvis, för att det var så roligt – jag hamnade på vernissage. Spännande samarbete mellan den turnerande utställningen Aiming for Democratic Architecture med en rad superspännande aktörer, gruppen Mycket tex, som här gjort ett fantastiskt luftslott i syjuntaformat, och Nyckelviksskolan – med pedagogiska, roliga och smarta möbler. (Foto Kurbits)

Ett av Nyckelviksskolans bidrag till den tillfälliga utställningen på möbelmässan just nu, som kretsar kring den runda baren Panorama. Projektet heter Aiming for democratic architecture. (Foto Kurbits)

Och med det avslutar jag bågen, om än något löst hållen linje över hållbarhet, miljö, kommunikation och materialkännedom. Experimenterande med uttryck och materialitet, hantverkskunskap och möjlighet att skryta mer om det goda som görs – det demokratiska och det tillgängliga lika mycket som det potentiellt goda i enskilda produkter. Ungefär så skulle nog detta inlägg sammanfattas. Vad tycker du om dessa ämnen? Håller du med mig? Har du andra ingångar och tankar?

The post Möbelmässan: Om green hushing och craft hushing appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Idag startar Fårfest i Kil! Denna stora tilldragelse som sätter fåret och ullen i centrum i allsorts programverksamhet under dagarna tre. Fårfesten arrangerades för första gången 2006, då med tio utställare. Idag räknar man det tiodubbla (se utställarna här), med nära tiotusen besökare (9 000 i fjol) – snabbt har evenemanget gått och blivit till en given samlingspunkt för många i och utanför branschen.

Bild lånad från Fårfest i Kils hemsida – fokus för fårfesten är förstås själva fåret – passa på att träffa dem och branschen kring ullen 2-4 mars. I Kil. (Foto varmlandsbilder.se)

Fårfesten i Kil erbjuder ett fullmatat program med försäljning, prova på, seminarier och nätverkande, allt med fokus på vad ett får kan ge i form av mat, skinn- och ullprodukter. Passa på att träffa fåren och hör ägarna berätta om dem också. Om du är i närheten av  värmländska Kil i helgen, passa på att upplev fårfesten helt enkelt!  Event på facebook här, och mer information här.

Årets tema? Fårälskad, förstås.

The post Dags för årets Fårfest i Kil! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så är det dags för Borås och Textilmuseet att ta in, ta sig an och uppleva den magiska slöjdsagan som Next Level Craft innebär. Skapad till Umeå Kulturhuvudstad 2014 av förenade slöjdkrafter och hemslöjdskonsulenter från norrlänen Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Norrbotten tillsammans med curatorn Aia Jüdes. Utställningen har sett olika ut på varje turnéstopp, lokala utövare har engagerats där den samtida slöjdberättelsen dragit in – nu på sistone internationellt; Svenska Ambassaden i Washington och Svenska Institutet i Paris. Nu har Next Level Craft kommit till finalen och då är Textilmuseet ett utomordentligt val tycker jag.

Igår öppnade Next Level Craft på Textilmuseet i Borås. Grand finale för slöjdsagan som turnerat sedan 2014. Kolla in! En rad nygjorda verk finns med – här exempelvis en korp av Helena Hörstedt. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Next Level Craft öppnade igår och det är endast genom museets bilder som jag kan se vad som visas – men se själva! – visst ser det ju spännande ut! Här har fokus legat på att hitta kopplingar mellan slöjd, textil och mode, och därmed har också några av våra främsta modedesignerns bjudits in att göra specialbeställda verk;  Helena Hörstedt, Karin Frankenstein & Tomas Auran, Johanna Hofring och Carolina Rönnberg (Wilhja) nämns bland annat från museets håll. Dessa namn är ju välkända också från museets håll, bland annat från den spännande utställningen Shapes of Fashion där flera av dessa ju medverkade.

Klänningar av Carolina Rönnberg, Wilhja. Next Level Craft, Textilmuseet. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Men en hel del är sig likt också – fortfarande en upplevelsebaserad  utställning som rör sig i gränslandet mellan hantverk, design, mode och konst. Den lyfter fram glädjen i handens genom gränsöverskridande möten mellan olika världar och generationer, från glesbygd till storstad skriver man från museets håll:

Vi ser idag ett ökat intresse för traditionella hantverk som används på nya sätt inom konst, mode och design. Hantverkskunskaper och taktil intelligens kan sporra till kreativa innovationer och fungerar också som balanserande motpoler i ett alltmer digitaliserat samhälle. I Next Level Craft lyfts slöjden in i nya sammanhang för att visa på möjligheter och inspirera till eget skapande.

Dreamworld, verk av Emma Hasseblad. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Utställningen leker också med slöjdföremålen som ändrar innerbörd med hjälp av ljus, ljud och rörligt bild. Det är magiskt och spännande, precis som slöjdens inneboende kärna. Och slöjdvougingen finns kvar! Fint och roligt. Här är ett inlägg från 2014 där klippet med vougedans och samplade slöjddjud finns, kolla in!

Den mäktiga slöjdvougingen, där det battlas till slöjdbeats, kolla in klippet! (Foto Next Level Craft music video © Aia Jüdes)

Jag såg utställningen i Härnösand och förstår utifrån hur det såg ut då att detta precis som vid andra turnéstopp är en ny utställning. Passa därför på att se också Next Level Craft i Textilmuseets form och skepnad, fortfarande består utställningen av massor av slöjd – hundratalet verk av cirka fyrtio hantverkare, slöjdare, konstnärer och formgivare. Med föremål i en mängd olika material – virkning, vävning, tickning, yllebroderi, rotslöjd, tovning, näverflätning och trådtjack exemplifierar man med från museets sida.

Bohus Stickning, Solveig Gustafsson och Pernille Silfverberg. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Next Level Craft finns att se på Textilmuseet i Borås fram till 21 oktober.

Kappa, klippt renskinn, av Caroline Rönnberg, Wihlja. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

The post Next Level Craft: final för den magiska slöjdsagan från norr appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag besökte Gustavsbergs konsthall igår och med endast ett par dagars marginal hann jag med att se den omfattande och imponerande smyckekonstutställningen Triennale européenne du bijou contemporain. Denna den sjätte i upplagan har turnerat från Mons i Belgien, till Sverige och för att redan i nästa vecka flytta vidare mot Frankrike och Paris.

Tobias Alm, The Châtelaine no 11. Ingår i den europeiska smyckekonsttriennalen, just nu på Gustavsbergs konsthall. (Foto Tobias Alm)

45 smyckekonstnärer deltar i denna stora satsning, utställningen bjuder på riktigt stora internationella namn, tillika svenska storheter. Att vi har mycket att komma med på en internationell smyckekonstscen är sedan tidigare konstaterat i många av de individuella framgångar som våra konstnärer har utomlands.

Smyckekonstutställningen pågår på Gustavsbergs konsthall fram till söndag 13 maj. (Foto Kurbits)

På Gustavsbergs konsthall går det att se med egna ögon. Arenan för smyckekonsten växer och intresset likaså, det är en spännande värld att ta del av, de smycken som här presenteras är ögonöppnande, provocerande, politiska och samtidskommenterande. Högklassigt helt enkelt.

Work series 2016, av Lisa Björk. (Foto Lisa Björk)

Broderad läderjacka av Sebastien Vanderkerchhove, med i den pågående smyckekonsttriennalen. (Foto Kurbits)

För urvalet av de 15 svenska deltagarna står smyckekonstnären och curatorn  Sofia Björkman. Samordnare av den svenska delen av utställningen är Konsthantverkscentrum och valet av Gustavsberg är förstås utmärkt. Dels för  vackra lokalerna förstås, dels för den etablering som konsthallen står för när det gäller konsthantverket i stort. Ett gott samarbete helt klart.  Här finns ett inslag om utställningen från SVT:s program Sverige, där vi ser några av de medverkande och hör dem berätta om sina arbeten.

Steller’s Jay, 2017. Brosch i återvunnen plast av Karin Roy Andersson. (Foto Karin Roy Andersson)

Jag ordar inte så mycket mer om själva utställningen eftersom jag är mån om att hinna få rekommendera alla som har möjlighet att ta sig till Gustavsbergs konsthall, fram till 13 maj finns möjligheten att se riktigt högklassig europeisk smyckekonst.

Standard Graphs, brosch av Kajsa Lindberg (också i inläggets topp) (Foto Kurbits)

Utställningen är omfattande och väldigt fint presenterad i effektfulla träboxar, där smyckena kommer fram på ett fint sätt, varvat med annan hängning i lokalerna. Katalogen och texterna i utställningen ger också goda ingångar i scenen och en förståelse för vad de visade verken har för tillkomst, bakgrund och historia. Ta en tur till Gustavsberg du som har möjlighet!

Arbeten av Sanna Svedestedt Carboo, skuret renskinn i broscher och halsband. (Foto Kurbits)

Johanna Törnqvists effektfulla halsband, gjorda av återvunna medicinförpackningar, stilfullt presenterat med film i utställningen. Gå och se! Sista dagen nu på söndag. (Foto Kurbits)

The post Högklassig smyckekonst på Gustavsbergs konsthall appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Kanske är ni många som redan är igång och syr väskor för glatta livet, ni som redan sett, läst eller tagit del av all inspiration och kunskap som Helena Bengtsson bakat in i boken Sy väskor – vackra som smycken. Den är utgiven på Hemslöjdens förlag och släpptes för ett par veckor sedan. För frestande, lockande och mycket roligt i inspirationsväg finns att finna här!

Jeansväska och skarvsömsväska, av Helena Bengtsson ur hennes bok Sy väskor från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Den röda linjen i förlagets utgivning är ju ofta traditionen i slöjden, kunskapen i historien och inte minst hantverket bakom, och så arbetar också textildesigner Helena Bengtsson i stort som smått. Hon är välkänd för sitt arbete med ateljékollektioner och utställningar, samt en rad offentliga utsmyckningar. Skinnet och ullen är ofta hennes material som hon skickligt bemästrar. Men här bjuder hon på mindre skatter, förvisso gärna i skinn och ull, och berättar om ett område som uppenbart ligger henne varmt om hjärtat – kjolsäckarna. Du vet, de väskor som ofta hör till folkdräkten. Formen känns bekant och användningsområdet känns tydligt – men kanske inte så samtida som tillbehör.

Päls, skinn och ull. En mängd material och tekniker finns med i boken, och författaren uppmanar till att experimentera så som du vill. Dock innehåller boken mallar och beskrivningar om du vill göra väskorna så som de ser ut. Bild ur boken Sy väskor, av Helena Bengtsson. (Foto Thomas Harrysson)

Detta ändrar Helena Bengtsson på i ett nafs, vem kunde väl tro att det gick att variera och uppdatera kjolsäcken så! Boken Sy väskor har undertiteln vackra som smycken, och det är sannerligen helt korrekt.

Författaren presenterar som hon skriver

några väskor som har blivit till genom studier av gamla kjolsäckar, men också genom ett ivrigt sökande bland dagens utbud av sybehör och slöjdmaterial. Några har en tydlig koppling till en särskild svensk bygd och dess dräkttradition, andra är mer fristående. Det de alla har gemensamt är att de ska rymma det allra viktigaste och samtidigt signalera ett personligt uttryck.

Många band blir till en bandväska, och jämte den en väska i ull. Båda med beskrivningar i Sy väskor från Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Det blir roligt och informativt i all inspiration – att luska i bakgrund och historia – men också härligt fritt i att det får vara samtida. Däri ligger nyckeln till hur förhållandet till slöjden kan komma vidare tycker jag, att vi vågar titta bakåt för inspiration och kunskap men anpassa och göra nytt utifrån den tid vi lever i. Så ta in begreppen om traditionell folkdräkt och dess tillbehör, se alla vackra exempel som boken visar upp på traditionella väskor och gå sen loss på det material du har hemma eller det du hittar som du gillar. Här finns tex väskor i reflexmaterial och jeans, med tillbehör i pärlor, taft, kanin- och nappaskinn. Men också vadmal, läder, kläde och ull.

Detaljer som gör det. Sy väskor innehåller tydliga beskrivningar och förklarande bilder, allt för att beskriva hur du kommer igång och får till det hela. (Foto Thomas Harrysson)

Helena Bengtsson förser läsaren med steg för steg-beskrivningar, mallar och tydliga skisser på stygn och tillvägagångssätt. Förutsättningarna för att komma igång är goda – här finns alla möjligheter att faktiskt sno ihop en väska eller två. Sy väskor tror jag håller dig i handen så som en hantverksbok bör göra för att få jobbet gjort.

Väskan Älvdalen, ur Helena Bengtssons bok Sy väskor – vackra som smycken. Hemslöjdens förlag. (Foto Thomas Harrysson)

Så – botanisera i 15-talet beskrivningar och ta dig an precis den du går som mest igång på, eller gör som författaren skriver – plocka inspiration här och där och forma väskor efter eget huvud och behov. Kör hårt!

Mer om boken här.

The post Inspirerande vackert – sy väskor! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Då är det den tiden på året igen – äntligen! Examensdags för alla studenter vid landets konst-, hantverks-, och designutbildningar, hurra! En del är redan öppnat och en del är nästan över, men flera återstår tack och lov. Det är som vanligt dags för Kurbits lista över utställningar som inte bör missas. Och som vanligt kan du berätta om din utställning saknas, mejla mig på frida@kurbits.nu. Nu kör vi:

Amalia Bille, Konsthantverk Master, HDK Göteborg. Verket heter blodsband. (Foto Ekaterina Lukoshkova)

• Konstfack, Stockholm, tom 21 maj
• Sätergläntan, Insjön, 19-20 maj
• Steneby, Dals Långed, 19-20 maj
• Beckmans, Stockholm 18-23 maj
• Nyckelviksskolan, Lidingö 19-21 maj
• Ölands Folkhögskola, Kalmar museum tom 31 maj
• Carl Malmsten Furniture Studies, Lidingö, 18 – 21 maj
• HDK Göteborg, Fixfabriken, 26 maj – 4 juni
• Slöjd, hantverk och formgivning, Linköpings universitet, Östergötlands museum,  tom 9 september
• Industridesignskolan, Arkitektskolan i Lund, SLU Alnarp, Malmö högskola, Malmö, Form/Design Center 25 maj – 4 juni
• Textilhögskolan Borås, 31 maj
• HV Skola, Stockholm, tom 5 augusti
• Konsthögskolan, Stockholm 23 maj – 11 juni
• Forsbergs skola, Stockholm 19-20 maj
• Östra Grevie Folkhögskola, Malmö 27-29 maj

Studentarbete från Sätergläntan, som öppnar sin utställning #slöjdkraft nu på fredag. (Foto Gunilla Tegen)

Hanna Hansdotter, Keramik och glas, Konstfack. (Foto Kurbits)

Bilden i inläggets topp: Pontus Svensson, Möbeldesign inriktning trä, HDK.

The post Examensutställningar 2017! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det är bråda dagar i examensutställningsbranschen just nu. Endast ytterligare ett par dagar, till och med söndag, pågår Konstfacks utställning. Här samsas inte mindre än 195 studenters uttryck och arbeten från alla utbildningens kandidat- och masterprogram. Det är mäktigt och bitvis mastigt att ta in alla smarta intressanta arbeten, kvaliteten är hög och nivån på engagemang är utmärkt, det är främst uppblandningen av alla inriktningar och klasser i utställningen som gör det svårt att överblicka. Det blir svårnavigerat som helhet helt enkelt. Men desto snabbare kastar en sig därmed in i de olika verken som visas.

Hanna Hansdotter, som i glas reflekterar kring hantverk, material och tradition i relation till produktion, och hur det tar sig uttryck och gör avtryck i glasobjektet, som som hon beskriver det. Fantastiskt vackert! (Foto Kurbits)

Och det gör jag verkligen med glädje – verkshöjd, verklighetsnära och stundtals visionärt är årets upplaga av examinationsarbetena.

Vi började här – Joran Stamatakakos stora installation är nästan det första som möter besökaren av Konstfacks examensutställning i år. (Foto Kurbits)

Så som många varit inne på finns stort engagemang för världsläge, politik, framtid och mänsklighet på ett sätt som inte varit så tydligt bland studenter från konstnärliga och kreativa utbildningar tidigare om åren, det gäller generellt de utställningar jag hittills sett och trenden är minst sagt tydlig också på Konstfack. Det är en bra utveckling tycker jag – ju fler discipliner av samhället som kan engagera, oavsett kreativa uttryck, desto relevantare blir världspolitiken för fler. Avtryck i hållbarhet, produktionsförhållanden, återbruk, naturkatastrofer, mental hälsa, resiliens, gentrifiering och problematiseringar kring det offentliga rummet är några av de ämnen jag på rak arm kommer på behandlas.

Amanda Hultmans arbete Att blunda för verkligheten – skapandet av värdefulla kläder i en värdelös bransch imponerar i sina många fördjupade delar. Helheten spännande och detaljerna viktiga. (Foto Kurbits)

Ett av mina favoritarbeten är detta, och kanske främst den tidning som ligger på podiet längst fram i bild. Amanda Hultman, kandidat i textil har gjort inte bara en kollektion kläder, utan framförallt undersökt bakomliggande fakta och förhållanden i sättet vi tillverkar våra kläder. Hållbarhet, produktionsförhållanden, sweatshopindustri och agenda 2030 i ett nötskal. Att blunda för verkligheten – skapandet av värdefulla kläder i en värdelös bransch heter hennes arbete.

I textil, text och bild undersöker Amanda Hultman textila villkor för vad hon kallar en värdelös bransch. (Foto Kurbits)

Också Erik Hidemark tyckte jag hade intressanta poänger i sitt utforskande av hantverket i industrin. Han undersöker de traditionellt ansedda motsättningarna mellan hantverk och industri – och i tre egenbyggda maskiner försöker han att belysa detta. “Är det möjligt att tillskriva industriellt framställda föremål kvaliteter som vanligtvis tillskrivs hantverksframställda föremål?” frågar han sig. En superintressant fråga som verkligen ligger i tiden också med tanke på hur heta diskussionerna om handgjort, lokalt producerat, transparens i produktionsprocessen är i ett globalt perspektiv.

Den förlorade känslan, arbete av industridesignstudenten Erik Hidemark. Maskinen är en kommentar till hur industrin vill efterlikna hantverk utan att ta hänsyn till det som gör hantverket levande – händerna. Intressant sätt att belysa frågan. (Foto Kurbits)

Uttryck kring hantverkskunskap och utforskande av metoder kring densamma ägnar sig alltså ovan Hanna Hansdotter åt, men även fler; jag tänkte på Agnes Nissen, Katarina Lundberg och även Nadia Zabihi vars olika projekt jag gillade. Stickandes i återanvänd textil, användandet av hantverksrelaterat material (sandpapper!) i helt annat syfte (Katarina Lundberg) samt utforskande av ny teknik kring traditionellt material – Concrete Canvas, flexibelt betongtyg som härdar efter vattning.

Liksom förstås – bilden i inläggets topp, Victor Alge som tittat på vad som går att göra av restmaterialet från de älgar som varje år skjuts i Sverige.

Nadia Zabihi experimenterar med Concrete Canvas, som hon behandlar som tyg men som härdar med vattning. (Foto Kurbits)

Katarina Lundbergs undersökande av Arbetsmiljöverkets regelverk för arbetsutrustning utifrån färgställningar är lysande. Här i objekt, men också i hennes oljor föreställandandes arbetsmiljöer. (Foto Kurbits)

Agnes Nissen samlar avlagda jeans och återanvänder trasorna som hon spinner ihop till snoddade remsor, likt garnnystan, med hjälp av en skruvdragare. Här stickar hon en matta med egengjorda stickor. (Foto Kurbits)

En av mina favoriter – Kyung Jin Chos ljudinstallation med slumpmässiga pendelslag mot keramikkärl. (Foto Kurbits)

Kyung Jin Cho står för utställningens vackraste ljudupplevelse, där hon ovanför stora keramikkärl konstruerat en pendel som slumpmässigt skapar ljud genom att slå i kärlen. Installationen är en tolkning av en upplevelse av en jordbävning i Seoul.

Emma Brålanders 3D-väggmålning stack också ut. (Foto Kurbits)

Maria Bruvik Kindestam utforskar det offentliga rummet och frågar sig vad vi får och inte får göra där – med gerillaslöjden som metod tar hon sig an olika uttryck – givetvis finns det en problematik i att hon måste redovisa sina arbeten i fotografier – det hade ju varit mäktigt att se mer av verken live. Här blir hennes experimenterande lågmält och svårt att till fullo förstå vidden av – många av hennes uttryck är dock lysande. Kolla in fimparna längst ner till höger i bild till exempel.

Maria Bruvik Kindestam tar sig an det offentliga rummet och vad man får göra där – gerillaslöjden har provats och utforskats i material och tekniker. (Foto Kurbits)

Ytterligare intressanta tolkningar av världen runtomkring; Anna-Lea Öquist som byggt ett kalejdoskop där hon undersöker religion.

Installation av Anna-Lea Öquist, I fall att, i form av ett kalejdoskop. (Foto Kurbits)

Ann-Charlotte Ingschöld, Bilder av platser – den visuella kulturens betydelse för platsers identitet. Arbetet tar upp centrum-periferi som intressant område. 2050 anspelar på årtalet då 70% av världens befolkning beräknas bo i städer.  (Foto Kurbits)

Och Ann-Charlotte Ingschöld som inom ramen av Visuell kultur och lärande – inriktning bildpedagogik tar sig an tolkningar och bearbetningar av landsbygd och stad, vem och vilken plats som räknas och var vi förväntas vara i ett framtidsperspektiv. 2050 tänker jag anspelar på det årtal då 70% av världens befolkning beräknas bo i städer.

Utställningssalarna är många och de 195 studenterna får olika platser och placeringar, något som väcker funderingar om hur det hela har bestämts, vem och hur som får vara med vem och varför. Nivån är alltjämnt hög vart än du går i utställningen, ett besök rekommenderas verkligen. Men skynda – den är öppen endast till söndag! (Foto Kurbits)

Gå och se Konstfacks alla delar i helgen! Här finns uppfriskande, viktiga, tankeväckande projekt som spänner bågen och som alltså ofta riktar fokus på samhällsdebatt, världspolitik, medmänsklighet, miljö- och framtidsfrågor. Här är endast ett litet axplock av allt som visas, ta del av allt själv om du har möjlighet, rekommenderas varmt! Praktisk information här. 

Keramik och glas – Anna Tedestam, Serendipity. (Foto Kurbits)

The post Vårutställningen 2017 Konstfack appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Då är vi igångstartade inför hösten vill jag nog säga, hej och välkommen tillbaka till Kurbits! Här kommer det att hända en hel del spännande grejor framöver, jag ser fram emot att berätta mer i sinom tid. Här rivstartade förra veckan med föreläsningar, seminarier och inte minst – Formex! Det hälsingska lugnet som rått under sommaren är ett minne blott…men gott så, vi har haft en fantastisk sommar och är nu laddade för hösten.

Mässans tema var återigen Nordic Space och presenterades i trä, matta färger, mycket på den dovare skalan av varma dito, de rosa/vinröda nyanserna kände jag mig hemma i. Fint!  Här delar av trendrestaurangen som fanns på mässan. (Foto August Eriksson)

Jag kommer att återkomma med en rad grejor som är på gång – #gerillaslöjdsfestivalengoesnolimit inte minst, och också katastrofslöjden och mitt nya skrivprojekt. Men först ut – en bildkavalkad från Formex. I år sammanföll återförsäljarmässan med allsorts design, formgivning och pryttel med Stockholm Act och Bagiska veckan, där vi pratade omställning, hållbarhet, globala mål och hur vi räddar världen från total miljökollaps.

Borste gjord av Lovisa Wattman för Iris Hantverk, som alltid hos Iris är den tillverkad för hand. Nominerad till Formex Formidable, mässans egna designpris. (Foto August Eriksson)

De glasögonen var bitvis på när jag besökte mässan i torsdags – men eftersom jag främst zoomar in på hantverk och hållbarhet, lokal produktion och naturmaterial som alltid var det egentligen ingen större skillnad.

Lith Lith Lundin presenterade tre nya produkter – detta insynsskydd gjort helt i furu, papperet är tillverkat av innerbarken. Med sig hade de också kolbrända ljusstakar och bänken i inläggets topp. (Foto Kurbits)

Jag går igång på att höra hur bröderna Lith, Martin och Erik och Hannes Lundin, i Lith Lith Lundin producerar sina möbler inom en radie av fem mil från Torsåker där de bor och verkar. Samt hur de på ett naturligt vis tar sig an de restprodukter de får “över” och därmed skapar ytterligare produkter av dessa – innerbarken från furut blir i deras koncept och värld möjligt att göra pappersmassa av, för att sen tillverka insynsskydd i en rasande stilig barkpappersprodukt. Till exempel. På Formex var de nu för första gången eftersom de hade inte bara sin nya möbel med sig – den fantastiskt fina pallbänken  – utan också dessa “restprodukter”.

Jag pratade också med Frosta Design – deras väggutsmyckningar i makramé har nästan varje mässutställning med självaktning haft med i någon monter de senaste åren – och dessa är i sig spännande som produkter (och workshopkurser). Men det som grundarna Monica och Anna berättade var att de nu också valt att ta tillbaka sina DIY-kit med virkning. De återbrukar på ett sätt sig själva, och marknadför inte bara de DIY-kit med makramé utan ser potential i att allt fler också vill virka. De har alltså en business med produkter, DIY-kit och workshops i två klassiska hantverkstekniker parallellt, det gör mig glad.

Frosta Design med sin virkade hylla i DIY-format. (Foto Kurbits)

Med sig på mässan fanns deras virkade hylla tex, framtagen för alla studenter som bor trångt/behöver något att lägga grejor på i ett litet tillfälligt utrymme. Hantverket kan hjälpa till med mycket olika problemlösningar – det är vad jag i grunden främst pratar om just nu, i sätt att se på det självklara i att förse sig med det man själv behöver.

Älskade också denna problemlösarmojäng. Fritt fram att odla en ny purjolök med lite fiffig hjälp av en variant av julgransfoten. Kläm fast valfri rotgrönsak – purjo, endivesallad, salladslök – och odla en ny istället för att slänga. Produkten heter Regrow och är framtagen av Madeleine Nelson som just nu går på Beckmans. (Foto Kurbits)

Det är också något som allt fler pratar om kring mässan – att det är mer och mer fokus på hur man själv framställer sina saker – hur man gör själv förstås!!! –  sitt möblemang sitt arrangemang där hemma. Den egna samlingen är guld värd och det är också vad som premieras. Jag säger bara; hello slöjden! Madeleine Nelsons Regrow ovan var ett exempel på hur Beckmans och Designtorget arbetar för att ta fram just problemlösarprodukter till försäljning i en kurs som gått under året och det fanns ytterligare flera.

Från mässans håll har man också fortsatt med ett lugnt och harmoniskt entrétorg istället för som tidigare år pepprat besökaren med allt som är “trendigt”.  Nu får vi välja själva.

Formexmässans entrétorg, i höst med tema Nordic Space. (Foto August Eriksson)

I avdelningen Young Designers träffade jag  alldels nystartade Sloydlab, som fick en hel del återbesök från mig under dagen, jag gillade verkligen både tänket kring framställandet av produkterna och produkterna i sig. Sloydlab består av Matilda Hunyadi  och Staffan Johansson som tillsammans lanserar Matilda Hunyadis design med inspiration från sveptekniken. Alltså de gamla svepaskarnas teknik i klassiskt men tunt furu som böjs och fästs ihop. Här har det blivit ett magnifikt bord och ett antal olika formade lampor.

Sloydlab – designer Matilda Hunyadi och säljansvarig Staffan Johansson. Nystartad duo som jag tror kommer låta höra av sig framöver. (Foto Kurbits)

Vi pratade en hel del om arvet från folkkonsten och slöjdens göra själv, samt hur vi idag kan ta det vidare till produkter och områden vi behöver. Att lamporna kan skalas i olika format, eller att bordet har ett avtagbart lock med förvaring är praktiska funktioner. (Se fö detta inlägg från möbelmässan 2014! Där träffade jag Matilda senast, då hon visade sitt fantastiska skåp för första gången).

En del trendutställningar fanns förstås, men inte fullt lika mycket i fokus på mässan i år. (Foto August Eriksson)

Fler produkter som fångade mitt hantverksintresse:

Den fantastiska Antrei Hartikainen förstås, vars skills med kniven är…svårgreppbara. Fantastiskt fint. Hartikainen var en av de nominerade till Formex Nova, designpriset som delas ut till en nordisk formgivare. (Foto Antrei Hartikainen)

Ingibjörg Hanna Bjarnadóttir med märket Ihanna Home, också hon nominerad till Formex Nova med sina textilier i mycket fin kvalitet. (Foto Kurbits)

Även Lisa Bengtsson lanserade nyheter under mässan, fina färgstarka mönster. (Foto Kurbits)

Som nominerad till Formex Formidable blev Johanna Günthers keramik upplyft också denna mässa, jag träffade henne på  förra mässan och blev så himla förtjust. Ringlad keramik med rejäla handavtryck, jag gillar! Johanna berättade för mig i våras att hon använder sig av den glasyr hon hittar i Gustavsbergs lokaler, där hon är verksam. Att hon går runt och upptäcker och hittar rester som huset och verksamheten tidigare nyttjat är fint tycker jag.

Bild från Formex Formidable-fotningen av de nominerade – dessa ringlade vaser från Studio Johanna Günther är utvalda. Mycket fina! (Foto August Eriksson)

Jag hittade också en hel del mönsterprakt från all världens håll tack vare mattgrossisten Bargi. Finfin kelim, eller hur? (Foto Kurbits)

Och det jag också kunde bli glad över är denna jämförelse i mönstervärld – hur nära vi ändå rör oss varandra i estetik och sätt att uttrycka oss globalt: Skansens nytryck av kuddar och rosenkelim, kanske från Rumänien eller Turkiet kan jag gissa.

Skansens rosenkuddar har mönster från folkdräkten, kanske är det rosenbroderiet från Dala-Flodadräkten? (Foto Kurbits)

Och denna matta, med samma rosenmönstrade tema, eller hur? En kelimmatta kanske med turkiskt eller rumänskt ursprung. (Foto Kurbits)

Det avslutar mitt svep från Formex för i år, hantverket och det handgjorda fortsätter leverera, om än i olika former. En svår balansgång som alltid på inredningsmässor är det handgjorda kontra det som ser ut som – handgjort. Hur vet man vad som är äkta vara och vad som är fabrikstillverkat?

Tidigare mässor har vi diskuterat detta – jag sammanfattade något av det här till exempel. Samma frågeställningar som fortfarande är relevanta tycker jag, även om de har några år på nacken.

Gjort på riktigt för hand. Sloydlab med Sweep me. (Foto Sloydlab)

The post Kurbits tillbaka – nu på Formex! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Favorit i repris gott folk! Här är årets julmarknadslista! Med en rad tips till dig som vill få inspiration och stämning inför julen, som vill köpa en eller annan handgjord julklapp och fånga den där magiska julstämningen som december ju faktiskt bjuder på om man letar lite. Det är fint att upptäcka att det är mycket som händer runt om i landet inför adventshelgerna ända fram till jul.

Har du en julmarknad som du vill ha med här? Mejla mig så uppdaterar jag, frida@kurbits.nu.

Julmarknad på Kaleido, Uppsala, fram till 5 januari. (Foto Kaleido)

• Julmarknad på Zoo, Stockholm 2 december
• Schysst Jul, ABF-huset Stockholm 2-3 december
• À la London, Borås, 2 december
• Konstfacks julmarknad, Stockholm 2 december
• Last Xmas, Örnsberg Stockholm 2 december
• Julmarknad hos Creme de la Creme, Rönninge 2 december
• Handarbetets Vänners julmarknad, Stockholm 2-3 december
• Mekens julmarknad, Smedjebacken 3 december
• Röda Stens julmarknad, Göteborg 1-3 december
• Julens invigning, Nordiska museet Stockholm 3 december
• Julmarknad, Clarion Hotel Wisby, 3 december >> Kolla in Clarion Hotellens kampanj Ensam julgran söker klappar över hela landet! Var med och sprid julglädje!
• Midsommarglögg med julmarknad, Stockholm 3 december
• Kapsylens julmarknad, 2-3, 9-10, 16-17 december
• Lissjul i Tällberg, 9 december
• Feministisk marknad, Stockholm 10 december
• Öppet hus på Sätergläntan, Insjön 10 december
• Julmarknad i Gammelstad, 9-10 december
• Jul på Jamtli, Östersund 8-10 december

Julmarknad på Jamtli 8-10 december. (Foto Erik Westberg)

• Julmarknad på Österåkers konsthall, Åkersberga 9-10 december
• Julmarknad Karby Gård, Täby 9 December
• Beckmans julmarknad, Stockholm 9-10 december
• Jul på Fredriksdal, Helsingborg, 8-10 december
• HDKs julmarknad, Göteborg 8 december
• Stora Julmarknaden Färgfabriken, Stockholm 9-10 december
• Julpop-up på Spinneriet med @bangbutik, @bagofplenty och @designpabergkulla, Lindome 14-17 december
• Julmarknad på Murberget, Härnösand 17 december
• Julmys i ateljén, Mpa art, Borås 3, 10, 17 december
• Västerbottens museum, Umeå 9-10 december
• Julmarknad på Skansen, Stockholm 2-3, 9-10, 16-17 december
• Textiltryck Malmös julbazar, 16 december
• Designjulmarknad Marabouparken, Stockholm 9-10 december
• Julmarknad i Sigtuna, 3, 10, 17 december
• Jul hos Kaleido, Uppsala  tom 5 januari

Ljusstakar av Systrarna Karlssons, på À la London i Borås. (Foto À la london)

Mekens julmarknad, Smedjebacken. (Foto Mekens julmarknad)

Beckmans julmarknad 9-10 december. (Foto Beckmans)

The post Nu är det julmarknad igen! Och nu är det julmarknad igen! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Återförsäljarmässan Formex är i full gång, mässan som skapar mötesplats för återförsäljare, formgivare, inköpare, hantverkare och branschfolk som arbetar med inredning och design. Jag var på plats igår för att titta på utställningarna, träffa utställare och framförallt spana in det sedvanliga utbudet av hantverk, det är ju som ni vet med de glasögonen jag tittar. Men lite övergripande har Formex 2018 tema A world of shapes och har färg och form i centrum. Här finns en handfull inspirationsutställningar, priser och föreläsningar. Mässan ska vara mötesplatsen för alla som vill hålla sig à jour med trender och nyheter. Här kommer en ganska Kurbitsnischad första rapport märker jag, inte en enda trendfärg i sikte.

Det är kanske inte mitt huvudfokus, folk är mycket bättre på att trendspana än jag, men eftersom mässans Craft-avdelning samsas med avdelningen för nyetablerade formgivare och företagare är det främst där jag brukar röra mig, slöjd-och hantverksnörd som jag är. Förutom de många djurmotiv jag lite slumpartat sprang på (se mitt instagramflöde! @kurbitsmedia) träffade jag på en rad företag och utövare som med sina produkter och sina verksamheter ville göra gott. Det känns som att allt fler företagare ställer sig frågor kring varför de producerar föremål än tidigare, kanske det handlar om nya frågeställningar för att det också efterfrågas av konsumenten?

Iris Hantverk vann Formex Formidable-priset för sin utomhusborste, formgiven av Lovisa Wattman och är tillverkad för hand av synskadade. Företaget finns till tack vare sin borstbindning, som syssla för synskadade. (Foto Kurbits)

Vi vill liksom göra gott, gott folk. Det är mycket av vad allt handlar om nu, inte sant? Vi efterlyser sedan länge transparens i materialval och produktionsvillkor, vi är ju till exempel numera vana att fråga om ursprung på maten vi äter och vi gillar när saker är närproducerade, vi tackar i rasande takt nej till plastpåsar (vad fort det har gått!) och det gäller också i de produkter vi köper – attitydförändringen är tydlig och snabb. Men – vi gillar också att sakerna vi köper gör gott. Som nästa steg tänker jag att det ger oss bättre legitimitet i själva konsumtionen, eller vad tror du?

Och om det är så är det ju superbra, eller hur? Att mina pengar kan ge mig en fin produkt och samtidigt ge mig vetskap om att pengarna och även tillverkningen av produkten har gagnat göraren eller verksamheten på olika sätt är en bra sak. Och nu till det fina i kråksången – hantverket är ju en perfekt möjliggörare inom detta område! Jomenvisst! Det är en tydlig tråd i ett antal av de företag och de produkter jag hittade på mässan igår. Det är nog inte heller en slump att jag skymtade både en silversmed på plats i en monter, och en täljare av dalahästar in action. Här gifter sig hantverket ytterligare fint med ambitionen att göra gott.

Livstycket firade 25 år förra året, och de lyfts fram i en imponerande kavalkad på Formex. (Foto Kurbits)

Livstycket, ett kunskaps- och designcenter i Tensta har kvinnor från hela världen som deltar i verksamheten. De firade 25 år förra året och på Formex har de möjligheten att visa upp stora delar av sin imponerande verksamhet och sina produkter, främst textiltryck i olika projekt. Genom hantverket lär sig deltagarna språkinlärning och annan kunskap som integrerar kvinnorna i samhället.

Genom deltagarna i verksamheten föds idéerna på projekt, där oftast textiltryck blir resultatet. Produkterna säljs i Livstyckets butik i Tensta, hos återförsäljare eller på nätet. (Foto Kurbits)

Livstyckets verksamhet är välbekant för många av oss, dels på grund av den offentliga verksamhet de driver, dels för att de rör sig i mässammanhang. Det kan däremot inte sägas om KrimProd, Kriminalvårdens Produktion med inriktning Trä och Snickeri, det var iallafall för mig ett oväntat inslag på Formex. Men så intressant! Jag fick veta att KrimProd har 15 enheter i landet där intagna tillverkar pallar, pallkragar, trälådor och skärbrädor. Det är en viktig del i den återfallsförebyggande verksamheten för de intagna och genom programmet får handledning av bransch- och yrkeskunniga arbetsledare. Tanken är att de efter frigivning ska kunna ha en annan bana att komma ut till.

En intressant bekantskap, KrimProd och Trä och snickerienheten inom Kriminalvården. Intagna gör bla skärbrädor i ek och valnöt. (Foto Kurbits)

Jag pratade med en av verksamhetsledarna som bekräftade att arbetet i verkstäderna spelar en mycket stor roll för de intagna och hur det stärker deras självförtroenden enormt att lära sig behärska ett hantverk. Det var ett stort pådrag i KrimProds monter, vi var många som ville titta, prata och också samarbeta. Vi vill alltså göra gott gott folk! Ernst Kirchsteiger stod exempelvis och förhörde sig om samarbetsmöjligheter när jag var på plats, så det förvånar mig inte om vi får se mer av KrimProds pallar eller pallkragar därute framöver.

Exempel på vad intagna i Trä och snickerienheten kan göra i Kriminalvårdens enhet. (Foto Kurbits)

I pressrummet på Formex låg det ett pressmeddelande som doftade mer än andra. Iallafall om man som jag var nyfiken på vad företaget Eldblå ville förmedla. I påsen som medföljde finns ett prov på deras råvara – den gotländska ullen. Smart och roligt sätt att förmedla hur naturlig och bra produkten är, innehållet kommer från pälsfår som betar de gotländska naturbetesmarkerna, lär jag mig. Och jag vet inte om det spelat så stor roll för publiken som röstat, men också Blåeld var pristagare i Formex Formidable – publikens val – med sin fantastiskt vackra dubbelvävda ullpläd.

Eldblå, mottagare av Formex Formidable, publikens pris, för sin dubbelvävda ullpläd. (Foto Formex)

Slutligen träffade jag också Hanna och Jacob Bruce, som ju driver linneväveriet Växbo Lin, i Växbo i Hälsingland. Trogna Kurbitsläsare vet ju att jag hänger en hel del i trakterna om somrarna, och det är alltid roligt att träffa de ambitiösa linnefabrikörerna. Nu var Hanna extra nöjd med att åka på mässa då de hade rejäla nyheter. Hon berättade bland annat att Växbo från och med nu tagit bort all blekt varp i sin produktion. Det innebär att allt som tidigare varit vitt i deras produkter istället blir naturfärgat, en omställning som Hanna säger känns helt naturlig och självklar.

Växbo Lin har av miljöskäl ställt om till en hållbarare produktion; från och med nu tillverkar de sina produkter med oblekt varp. Alla produkter som tidigare var vita blir nu naturfärgade. (Foto Kurbits)

I handen håller Hanna Bruce här nedan deras nya produkt, också i samma hållbarhetslinje: en furoshiki. Det är ett japanskt tygstycke som där använda istället för plastpåsar för att bära med sig gåvor, mat, packning. Tygstycket kan, när det inte används, vikas ihop och förvaras i väskan. Här i Växbo Lins tappning, formgiven i vanlig ordning av företagets designer Ingela Berntsson.

Hanna Bruce från Växbo Lin berättar om företagets omställning till en miljövänligare tillverkning, samt visar upp en furoshiki, ett stycke tyg att ersätta plastpåsen med i väskan när du handlar. (Foto Kurbits)

Plisserat renkalvsskinn och antika dräktband från Leksandsdräkten, handvävda i Dalarna – företaget van Deurs använder igen och använder hantverket. (Foto Kurbits)

Och med hållbarheten och miljön i fokus är det ju hantverkets eminenta förmåga att återbruka material och använda igen som kommer så väl till pass. Jag blev så glad över att se dessa fantastiska armband från van Deurs, smycken och asseccoarer av plisserat renkalvsskinn och antika dräktband till Leksandsdräktens kärringhätta, handvävda i Dalarna.

Sist men absolut inte minst i denna kavalkad av något nischat innehåll kommer ett annat återbruksexempel – dessa fina leksaker från polska Izabela Gkagkanis, som berättade att hon varit med på möbelmässans internationella avdelning Designboom ett par gånger, hon bor och verkar i England och gör främst dessa arbeten numera, på beställning och fritt. I grund och botten är hon skulptör, visst syns det? Varje figur har en lapp där det står vilka delar materialen kommer ifrån, en jacka, ett möbeltyg, en klänning, och Izabela menar att det för henne är en sport att bara använda sig av vad hon har i sina gömmor (vilka gömmor det måste vara!).

Izabela Gkagkanis fantastiska figurer, gjorda helt och hållet i återbrukat material. (Foto Kurbits)

Kolla in hennes instagramkonto @i.gaganis för mer inspiration! (Foto Kurbits)

Och det avslutar den här första delen från Formex, fler goda exempel på fint hantverk kommer i en uppföljande del, den får ni vänta på ett par dagar då jag exempelvis ska åka till Arboga och prata om gerillaslöjd för ett stort gäng 12-åringar till veckan. Trevlig helg så länge!

The post Del 1 Formex 2018: Nu vill vi ha produkter som gör gott appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag var på möbelmässan häromdagen och lyssnade i Kinnarps monter på ett samtal om hållbarhet och design, apropå företagets lansering av The better effect index, en poängskala som mäter parametrar av miljöeffekt per möbel. I panelen där många namnkunniga fanns med, arkitekten Gert Wingårdh, Louise Köning, hållbarhetschef på Coop bland annat, hörde jag Mattias Goldmann från tankesmedjan Fores nämna begreppet greenhushing.

Enligt samtalet skulle green hushing kunna beskrivas som att ett företag gör miljömässigt gott och samtidigt har någonslags tveksamhet inför det och därför inte kommer på att  berätta om allt fantastiskt som de gör. Kanske med en rädsla för att få påpekat att det finns massor kvar att göra på området.

Mattias Goldmann från Fores till vänster, följt av Louise Köning, Coop, och arkitekt Gert Wingårdh. Renée Nyberg höll i samtalet och längst ut i bild Kinnarps vd Robert Petersson. Utanför bild Kinnarps miljöchef Johanna Ljunggren, som ligger bakom arbetet med the better effect index. Jag hade velat höra henne berätta mer om sina visioner om företagets hållbarhetsmål. Ung, kompetent och lovande i sin roll, men med lite plats just här. (Foto Kurbits)

Goldmann nämnde det apropå Kinnarps vd lite i förbigående berättade att företaget inte använder sig av förpackningsmaterial till sina möbler vid transport, utan istället sveper in produkterna i filtar som de använder igen. Detta gör att de har skurit bort en lastbil i sin transport – det som vanligen skulle behöva yta av två lastbilar nu kan köras i en. Detta var inget som egentligen Kinnarp kommunicerat ut – green hushing. Ni fattar.

Jag diskuterade vidare på mässan i andra montrar, mer med fokus på just hantverket, där jag som ofta slås av hur specifik och inte minst specificerad hantverkskunskapen är. Och hur få som känner till hur avancerat det är att bemästra ett hantverk till fullo. Och det slog mig – visst existerar det ett visst mått av craft hushing också?

Diskussionen var bland annat i HV:s monter, där eleverna på skolan fått uppgiften att inspireras av tweed. Färga och spinna garn, väva och tillverka metervara och tillslut blev det produkter av olika slag. Sjukt avancerad process för att göra en pläd med andra ord. Och mäktig! (Foto Kurbits)

Allt för ofta ifrågasätts exempelvis pris och produktionstakt på en vara – förstås beror det på bristande kunskap om själva tillverkningsmomenten, materialets förutsättningar och hur komplicerat det är att tillverka varan hantverksmässigt. Varför kommuniceras inte det ut i ännu högre grad undrar jag?

På så vis går det ju också som konsument att enklare att avgöra vad som är hantverk på riktigt, och vad som mer “ser ut som hantverk”. Jag är ofta inne på dessa tankegångar här, jag vet, så här skrev jag exempelvis om Formexmässan i fjol på temat.   

Två och en halv dag tar det för den här hantverkaren att fläta bambun i Kaare Klints vackra och ergonomiska ryggstöd. Värdefull och intressant information som jag gärna tar del av som konsument. Ger ju förstås större förståelse för pris, värde och kvalitet. (Foto Kurbits)

Detta kommunicerande görs förstås i viss utsträckning redan, och större företag är ofta bättre på att visa upp processerna bakom – kanske för att behovet är större att visa upp “rötterna”? (och förstås för att större PR-muskler finns) Jag gissar lite fritt här.

Men jag tänker förstås att det finns en uttänkt plan i att låta den här hantverkaren ovan sitta i Carl Hansen&Sons monter och tillverka Kaare Klints Faaborg Chair från 1914 för oss att beskåda, live på mässan? Men jag ser det som en bra sak, det ger ju större förståelse för pris, värde och kvalitet tänker jag.  Och detta tycker jag skulle gälla i högre utsträckning för mindre hantverkare också, det vill säga, enskilda aktörer som drivs av passion för sin egen produktion och sitt hantverk. Sluta craft hush:a, börja berätta hur du gör!

Verket Upstream är stickat av koppartråd, ull och lycra. Av Franscisca Venegas. I förgrunden (och inläggets topp) verket Shrink ‘n Shape, av Phyllis Hahn. I bakgrunden skymtar digitaltryck på silke av Maria Oknemark. Alla från kandidatprogrammet Textilhögskolan. (Foto Kurbits)

Ja – vidare. Jag blev också fascinerad av allt materialexperimenterande från Textilhögskolan i Borås, vilka jag träffade i en Greenhouse-monter (området för ung nyetablerad design). Utforskandet av textila egenskaper, test av hantverkstekniker i andra material (stickning i koppartråd, trädd betong på bomullstråd etc) och förstås drivet i att hitta nya uttryck, material som matchar en estetisk idé eller en visuell upplevelse.

Linda Lohlands experiment med vad ett skåp är och hur det bör vara gillade jag också. Elegant öppning i silkestyg, förstås inspirerat av en fågelvinge. (Foto Kurbits)

Jag gillade också studenterna från universitetet i Bergen, med tydligt fokus på hållbar utveckling i produkterna. Här Silje Tombres soffa gjort av spillbitar av läder från möbelproduktion, rester av läder som är bortrensat på grund av marknadens krav på “rent” läder. Varför vill vi ha det så? Så behöver det väl inte vara? (Foto Kurbits)

Finfin fåtölj från Beckmans, gjord av Sarah Hasselqvist och Melinda Urbansdotter tillsammans med Johanson Design. (Foto Kurbits)

Ett annat intressant möte: Finska Fin Arte – fina mattor, ekologiskt hållbara produkter av återvunna material som ren ull, restbitar av läder och garn av återvunna PET-flaskor. Spännande kollektion! (Foto Kurbits)

Fantastiskt vackert skåp i björk av David Ericsson för Källemo. Med tydligt kommunicerat inspirationsbudskap också! (Foto Källemo)

Fint bord! För Asplund av Anya Sebton och Ewa Lilja Löwenhielm. (Foto Kurbits)

Och en ny gammal spännande stol! Den heter Skedblad, originalet är ritat av Carl Malmsten 1933. Möbelsnickeriet Tre Sekel fick uppdraget av Arket att göra den igen, stolen kommer att finnas i alla Arkets kaféer. Tre sekel hade tur och hittade ett exemplar av stolen på Bukowskis, som de köpte och utgick ifrån. Nu finns den nya Skedblad färdig och på marknaden igen. (Foto Kurbits)

Avslutningsvis, för att det var så roligt – jag hamnade på vernissage. Spännande samarbete mellan den turnerande utställningen Aiming for Democratic Architecture med en rad superspännande aktörer, gruppen Mycket tex, som här gjort ett fantastiskt luftslott i syjuntaformat, och Nyckelviksskolan – med pedagogiska, roliga och smarta möbler. (Foto Kurbits)

Ett av Nyckelviksskolans bidrag till den tillfälliga utställningen på möbelmässan just nu, som kretsar kring den runda baren Panorama. Projektet heter Aiming for democratic architecture. (Foto Kurbits)

Och med det avslutar jag bågen, om än något löst hållen linje över hållbarhet, miljö, kommunikation och materialkännedom. Experimenterande med uttryck och materialitet, hantverkskunskap och möjlighet att skryta mer om det goda som görs – det demokratiska och det tillgängliga lika mycket som det potentiellt goda i enskilda produkter. Ungefär så skulle nog detta inlägg sammanfattas. Vad tycker du om dessa ämnen? Håller du med mig? Har du andra ingångar och tankar?

The post Möbelmässan: Om green hushing och craft hushing appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Idag startar Fårfest i Kil! Denna stora tilldragelse som sätter fåret och ullen i centrum i allsorts programverksamhet under dagarna tre. Fårfesten arrangerades för första gången 2006, då med tio utställare. Idag räknar man det tiodubbla (se utställarna här), med nära tiotusen besökare (9 000 i fjol) – snabbt har evenemanget gått och blivit till en given samlingspunkt för många i och utanför branschen.

Bild lånad från Fårfest i Kils hemsida – fokus för fårfesten är förstås själva fåret – passa på att träffa dem och branschen kring ullen 2-4 mars. I Kil. (Foto varmlandsbilder.se)

Fårfesten i Kil erbjuder ett fullmatat program med försäljning, prova på, seminarier och nätverkande, allt med fokus på vad ett får kan ge i form av mat, skinn- och ullprodukter. Passa på att träffa fåren och hör ägarna berätta om dem också. Om du är i närheten av  värmländska Kil i helgen, passa på att upplev fårfesten helt enkelt!  Event på facebook här, och mer information här.

Årets tema? Fårälskad, förstås.

The post Dags för årets Fårfest i Kil! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Så är det dags för Borås och Textilmuseet att ta in, ta sig an och uppleva den magiska slöjdsagan som Next Level Craft innebär. Skapad till Umeå Kulturhuvudstad 2014 av förenade slöjdkrafter och hemslöjdskonsulenter från norrlänen Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Norrbotten tillsammans med curatorn Aia Jüdes. Utställningen har sett olika ut på varje turnéstopp, lokala utövare har engagerats där den samtida slöjdberättelsen dragit in – nu på sistone internationellt; Svenska Ambassaden i Washington och Svenska Institutet i Paris. Nu har Next Level Craft kommit till finalen och då är Textilmuseet ett utomordentligt val tycker jag.

Igår öppnade Next Level Craft på Textilmuseet i Borås. Grand finale för slöjdsagan som turnerat sedan 2014. Kolla in! En rad nygjorda verk finns med – här exempelvis en korp av Helena Hörstedt. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Next Level Craft öppnade igår och det är endast genom museets bilder som jag kan se vad som visas – men se själva! – visst ser det ju spännande ut! Här har fokus legat på att hitta kopplingar mellan slöjd, textil och mode, och därmed har också några av våra främsta modedesignerns bjudits in att göra specialbeställda verk;  Helena Hörstedt, Karin Frankenstein & Tomas Auran, Johanna Hofring och Carolina Rönnberg (Wilhja) nämns bland annat från museets håll. Dessa namn är ju välkända också från museets håll, bland annat från den spännande utställningen Shapes of Fashion där flera av dessa ju medverkade.

Klänningar av Carolina Rönnberg, Wilhja. Next Level Craft, Textilmuseet. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Men en hel del är sig likt också – fortfarande en upplevelsebaserad  utställning som rör sig i gränslandet mellan hantverk, design, mode och konst. Den lyfter fram glädjen i handens genom gränsöverskridande möten mellan olika världar och generationer, från glesbygd till storstad skriver man från museets håll:

Vi ser idag ett ökat intresse för traditionella hantverk som används på nya sätt inom konst, mode och design. Hantverkskunskaper och taktil intelligens kan sporra till kreativa innovationer och fungerar också som balanserande motpoler i ett alltmer digitaliserat samhälle. I Next Level Craft lyfts slöjden in i nya sammanhang för att visa på möjligheter och inspirera till eget skapande.

Dreamworld, verk av Emma Hasseblad. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Utställningen leker också med slöjdföremålen som ändrar innerbörd med hjälp av ljus, ljud och rörligt bild. Det är magiskt och spännande, precis som slöjdens inneboende kärna. Och slöjdvougingen finns kvar! Fint och roligt. Här är ett inlägg från 2014 där klippet med vougedans och samplade slöjddjud finns, kolla in!

Den mäktiga slöjdvougingen, där det battlas till slöjdbeats, kolla in klippet! (Foto Next Level Craft music video © Aia Jüdes)

Jag såg utställningen i Härnösand och förstår utifrån hur det såg ut då att detta precis som vid andra turnéstopp är en ny utställning. Passa därför på att se också Next Level Craft i Textilmuseets form och skepnad, fortfarande består utställningen av massor av slöjd – hundratalet verk av cirka fyrtio hantverkare, slöjdare, konstnärer och formgivare. Med föremål i en mängd olika material – virkning, vävning, tickning, yllebroderi, rotslöjd, tovning, näverflätning och trådtjack exemplifierar man med från museets sida.

Bohus Stickning, Solveig Gustafsson och Pernille Silfverberg. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

Next Level Craft finns att se på Textilmuseet i Borås fram till 21 oktober.

Kappa, klippt renskinn, av Caroline Rönnberg, Wihlja. (Foto Jan Berg / Textilmuseet)

The post Next Level Craft: final för den magiska slöjdsagan från norr appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Jag besökte Gustavsbergs konsthall igår och med endast ett par dagars marginal hann jag med att se den omfattande och imponerande smyckekonstutställningen Triennale européenne du bijou contemporain. Denna den sjätte i upplagan har turnerat från Mons i Belgien, till Sverige och för att redan i nästa vecka flytta vidare mot Frankrike och Paris.

Tobias Alm, The Châtelaine no 11. Ingår i den europeiska smyckekonsttriennalen, just nu på Gustavsbergs konsthall. (Foto Tobias Alm)

45 smyckekonstnärer deltar i denna stora satsning, utställningen bjuder på riktigt stora internationella namn, tillika svenska storheter. Att vi har mycket att komma med på en internationell smyckekonstscen är sedan tidigare konstaterat i många av de individuella framgångar som våra konstnärer har utomlands.

Smyckekonstutställningen pågår på Gustavsbergs konsthall fram till söndag 13 maj. (Foto Kurbits)

På Gustavsbergs konsthall går det att se med egna ögon. Arenan för smyckekonsten växer och intresset likaså, det är en spännande värld att ta del av, de smycken som här presenteras är ögonöppnande, provocerande, politiska och samtidskommenterande. Högklassigt helt enkelt.

Work series 2016, av Lisa Björk. (Foto Lisa Björk)

Broderad läderjacka av Sebastien Vanderkerchhove, med i den pågående smyckekonsttriennalen. (Foto Kurbits)

För urvalet av de 15 svenska deltagarna står smyckekonstnären och curatorn  Sofia Björkman. Samordnare av den svenska delen av utställningen är Konsthantverkscentrum och valet av Gustavsberg är förstås utmärkt. Dels för  vackra lokalerna förstås, dels för den etablering som konsthallen står för när det gäller konsthantverket i stort. Ett gott samarbete helt klart.  Här finns ett inslag om utställningen från SVT:s program Sverige, där vi ser några av de medverkande och hör dem berätta om sina arbeten.

Steller’s Jay, 2017. Brosch i återvunnen plast av Karin Roy Andersson. (Foto Karin Roy Andersson)

Jag ordar inte så mycket mer om själva utställningen eftersom jag är mån om att hinna få rekommendera alla som har möjlighet att ta sig till Gustavsbergs konsthall, fram till 13 maj finns möjligheten att se riktigt högklassig europeisk smyckekonst.

Standard Graphs, brosch av Kajsa Lindberg (också i inläggets topp) (Foto Kurbits)

Utställningen är omfattande och väldigt fint presenterad i effektfulla träboxar, där smyckena kommer fram på ett fint sätt, varvat med annan hängning i lokalerna. Katalogen och texterna i utställningen ger också goda ingångar i scenen och en förståelse för vad de visade verken har för tillkomst, bakgrund och historia. Ta en tur till Gustavsberg du som har möjlighet!

Arbeten av Sanna Svedestedt Carboo, skuret renskinn i broscher och halsband. (Foto Kurbits)

Johanna Törnqvists effektfulla halsband, gjorda av återvunna medicinförpackningar, stilfullt presenterat med film i utställningen. Gå och se! Sista dagen nu på söndag. (Foto Kurbits)

The post Högklassig smyckekonst på Gustavsbergs konsthall appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

2018 är till ända och det är dags att summera och kanske också reflektera. Så som traditionen bjuder kommer här Kurbits nyårskrönika, där händelser kring bloggen sammanfattas. Jag har skrivit 75 inlägg på bloggen under året och precis som vanligt är det roligt, lustfyllt och viktigt att få skriva om dessa ämnen.

Jag brinner för området och tycker att det är viktigt att få bidra med en röst i branschen. Dock är detta också det tionde året som bloggen nu funnits – jag startade i februari 2008 – och jag ska ärligen säga att en hel del tankar har ägnats åt bloggens framtid.

Verket gjort av Kajsa Lindberg och jag såg det på smyckekonsttriennalen på Gustavsberg tidigare i år. (Foto Kurbits)

Detta är ett helt ideellt projekt som jag inte tjänar några pengar på. Det gör det tyvärr allt mer tungrott i min frilanstillvaro, så tankar kring vad bloggen är och framförallt skulle kunna vara med mer finansiella muskler är allt oftare aktuella. Jag tror ju att det går att göra så mycket mer inom området! Frustrerande ofta hamnar jag i ett läge där bloggen får stå tillbaka för arvoderade jobb, så som det ju är just i en frilanstillvaro. Så – har du samarbeten eller tankar kring hur Kurbits skulle kunna växla upp i framtiden är jag nyfiken på att höra mer!

Med det sagt, det har ju ändå tillkommit ytterligare 75 inlägg till bloggens övriga 1 575 inlägg under året. Här är några av de områden jag tycker inläggen rört sig inom under det år som gått.

Gemensamhetsverk – tillsammans gör vi bäst

Jag driver ju Gerillaslöjdsfestivalen tillsammans med min kollega Maria Yvell, och vi har under det senaste året pratat mycket om just styrkan i gemensamhetsverken och återkommit mycket om just hur vi tillsammans gör bäst. Att vara en del i en större helhet är något vi generellt längtar efter på många sätt just nu, det ser vi inte minst i just mängden av arrangemang inom hantverksgemenskapen som poppar upp.

Året började med avslut och redovisning av Hemslöjden i Skånes ambitösa projekt #delavantar, (läs mitt inlägg här) exempelvis, det var många i landet som var engagerade i detta! Ett roligt och viktigt bevis på att vi tillsammans kan göra så mycket mer. Utställningens nära tvåhundra vantar visades upp från söder till norr och engagerade därmed stickare från hela landet. 

Vanten En tager vad en haver av Marie Wetterstrand, i projektet #delavantar. (Foto Hemslöjden Skåne)

Vi inom gerillaslöjdsrörelsen kunde under året också använda oss av varandra för att i detta fallet hitta kraft kring ett svårt ämne – inför internationella kvinnodagen samlades nätverket kring en gemensam #metoo-taggning i Stockholm, så här blev den stunden >>.

Stark, mäktig, viktig och fin. Jag är så glad över att detta är något jag får vara en del av.

Jag hade också möjlighet att beskriva detta mer ingående i tidningen Syre, läs min artikel här. 

Dagen efter riksdagsvalet presenterade vi också vårt nya och pågående projekt #fantasintillmakten, där vi vill medverka till ett vänligare och mer inkluderande politiskt klimat, med vår önskematta gjord av garnbollar. Varje boll symboliserar en röst och vi vill med den ingjuta mer hopp och mod till våra politiker att fatta mer fantasifulla och modiga beslut. Var med oss under 2019, då mattan ska bli färdig! Så här gör du.

Gerillaslöjdsfestivalen hade också möjlighet att åka på besök till Norrköping under året, där vi och träffade kvinnonätverket Hemma i år, ett fantastiskt fint möte med detta gemensamhetsverk – kolla in Lavvu!

Ytterligare projekt som gått i gemensamhetsverkets tecken har drivits av Lm, Yolours, valdagens #filtfördemokrati och nu i inför julen, projektet #mångfaldsgran, se här. Fint år för hantverkets sätt att föra samman folk helt enkelt!

Inom området hantverksaktivism generellt har jag också under året läst och skrivit om två böcker på temat, craftivisten Sarah Corbetts bok The art of gentle protest kom ut under slutet av 2017 och därmed började året i den vänliga protestens tecken, här är mina tankar om ämnet.

Ytterligare en förespråkare för den givmilda och vänliga protesten är australiensiska Sayraphim Lothian, vars bok Guerilla kindness and other acts of creative resistance kom ut under året – en rolig och kreativ bok om olika sätt att göra motstånd, kolla in!

Hantverkets relevans

Året har erbjudit en mängd utställningar, projekt, evenemang och examensutställningar med nya tankar och innerbörder för hantverkets relevans. Jag tycker att det varit ett bra år för det handgjorda utifrån just hantverkets förmåga att tolka sin samtid och framförallt göra sig hörd i den tid vi lever. Jag tycker att bilden i inläggets topp beskriver detta så bra, broderiet är gjort av Mikaela Bergquist till sommarens utställning 100 folk, på Hemslöjden i Östergötland, se här. 

Ibland tenderar ju det handgjorda att fastna endast i teknik och material eller historia, i år upplever jag att diskussionerna kring samtiden funnits med på en rad relevanta sätt. Ofta exempelvis genom nya samarbeten eller tillfälliga projekt. Katarina Evans uppmärksammade exempelvis konstsömnadsyrket genom att bjuda in ett antal utövare från andra områden att skapa verk tillsammans med henne på Fiberspace gallery i Stockholm i mars, se här. 

Och även kombinationen väv och glas kändes ny och spännande i den gemensamma utställningen Tête-à-Tête med Josefin Gäfvert och Åsa Jugnelius på Olseröds konsthall i Skåne. Relevant i vår samtid.

Jag hade möjlighet att ägna en hel del tid åt examensutställningarna i år, vilket var givande, bland annat såg jag Anna Ting Möllers arbete, som också senare i år kom att bli Kaleidos nya stipendiat, se här. Spännande och relevant utifrån utforskandet av nya material och sätt att framställa dem. Något som också Jennie Adén från Beckmans var inne på, bland annat med sina askar i ticka.

Jennie Adén, som jag träffade som examensstudent från Beckmans, och senare under året blev Årets förnyare, när Föreningen för Svensk Hemslöjd delade ut sitt nyinstiftade stipendium. Här är jag ju verkligen partisk, då jag dels varit engagerad i styrelsen i föreningen i en massa år vid det här laget, dels varit med och drivit igenom det nya stipendiet, men oj vad roligt det har varit att få vara med i detta arbete!

I maj kunde jag också ta del av den mycket ambitiösa och turnerande smyckekonstutställningen på Gustavsbergs konsthall, se här!, där jag blev tagen av hur formspråket, konstnärligheten och uttrycket i smyckeområdet blivit så samtida och återigen – relevant. Att som utövare tolka sin samtid i ett smycke är något som inte alls är främmande 2018. Roligt!

Ytterligare en utställning där hantverket fick spela en riktigt relevant roll och som jag minns från året var Understory, en av Designgalleriets sista utställningar. Stefan Nilsson som drivit galleriet i mer än tio år valde att driva galleriet vidare i ny tappning och form under året och det ska bli spännande att se vad som blir av verksamheten under nästa år. Louise Hederströms vackra utställning med hantverksbotten talade mycket till mig och blev en fin avslutning, se mer här. 

Understory, Louise Hederströms utställning på Designgalleriet under året. (Foto Kurbits)

Händig framtid och hantverkets roll

En sak jag varit nyfiken på är vad vi kan lära oss av dem som har byggt sin värld för hand och ändå haft gott om tid över för att leva. … Jag påstår inte att det var bättre förr – verkligen inte – men allt var inte heller sämre förr och det finns mycket vi kan lära oss av dem som levt före oss.

Det är skribenten David Jonstads ord som jag citerar ovan och det är också en av de utgångspunkter i en text jag publicerade under året om hållbarhet och hantverk. Texten fortsätter med mina tankar: Det är skillnad på att vara självförsörjande och försörja ett samhälle. Var går gränsen för när man endast slöjdar för sig själv och när man bygger upp ett samhälle med slöjd och hantverk? Och vem bygger? Vi har inget svar än.

Det är något som får illustrera området kring ändliga resurser, omställningens arbete och en allt högre tanke om att använda slöjden och hantverket som ett redskap i den omställningen. Här har engagemanget varit stort under året, allt mer alarmerande rapporter om klimatet och miljön gör oss allt medvetnare om dessa frågor och faror. Jag har varit inne på det tidigare, men här får detta representera tankarna. Läs inlägget i sin helhet här. 

Utforskandet av hantverkandet som metod, upptäckandet av nya eller nygamla material har varit på tapeten för många under året – som en katalysator och som sätt att bearbeta de drastiska frågorna om omställning och resiliens. En sak som jag är glad över är att nävret lär få lite extra uppmärksamhet genom Emma Dahlqvists arbete med en bok på temat som är på väg ut i mars. I år har hon experimenterat i utställningsform, se här!  

Näver i dess magiska form, av Emma Dahlqvist. (Foto Emma Dahlqvist)

Jag tänker att ambitionen att göra gott är en del i denna händiga framtid där hantverket kan axla en större roll. Läs mina Formexrapporter om just detta, här och här .

Och min rapport från Möbelmässan, där jag provade ordet craft hushing (till skillnad mot craft washing som tidigare diskuterats) och hur det kunde relatera till tidigare green hushing. Orden har sin upprinnelse i att företag ibland tenderar att dämpa kommunikationen kring  sin insats för miljön, eftersom det aldrig känns som att det går att göra tillräckligt mycket.

Jag tänker mig att det finns ett liknande förhållningssätt till hantverket, kommunikationen kring tillverkningsprocesserna borde vara mycket högljuddare och tydligare än de är. Läs mer här där jag förhoppningsvis resonerar tydligare om hur jag ser begreppen.   

En annan ingång i omställningen och inskärpandet av hållbarare produkter, producentskap och tillvaro är guldsmeden Eva Skärlund, som utifrån naturens förgänglighet gör smycken som faktiskt inte går att bära. Hon väcker intressanta tankar tycker jag.

Smycke i kottar av Eva Skärlund. (Foto Filip Leo)

En direktare ångestbearbetning inför stundande apokalyps och konsumtionskrasch stod Åsa Elmstam för under sin utställningsperiod på Nutida Svenskt Silver under året i utställningen More things. Lysande, kolla in! 

Men ofta är det så gott att landa just hantverket som kraft, som metod, som aktiv görare och förändrare. Hopplösheten kring klimatfrågorna är svår att bära, och vi vill ju av naturen ofta just göra, hantverket är briljant som katalysator där. Arianna Funk har under året lanserat sin Weave of the month, en vävklubb där du får projekt som du kan ha användning för i ett hem direkt ner i brevlådan att väva själv, se här!

Handduk du kan lära dig väva själv, i Weave of the month club.

Det måste alltid vara bra att ta kontroll över sin kunskap och sin direkta omgivning tänker jag och ser fram emot när min lucka för vävning öppnar sig och gör att jag får prova på jag med. 

Trend – hållbart, naturligt och vänligt 

Något i tempo och attityd förändrades kring mässorna under året, Formex tappade fart i gångarna, besökarna uteblev och en hel del aktivitet flyttades istället ut på stan och ut i landet. Som alltid pratas det mycket om att hantverket är trendigt och… jag vet inte, jag brukar vara skeptisk till att prata om det handgjorda som trend helt och hållet, jag vill snarare lyfta det som livsstil. Detta blev mycket tydligt vid mitt besök på Formex i augusti, här, där det var mycket fokus på just mästarbrev, sätt att göra själv, minska konsumtionen och också vikten av att lyfta återbruket. Finska Finarte var en ny fin kontakt exempelvis, se här.

Jag tycker att det återigen faller tillbaka på den roll som hantverket kan spela i samhället, den relevans det kan ha, samt att framtiden nog allt kan vara än mer händig kan jag tycka. Men att det handlar om återbruk, medvetandegörande av produktionsvillkor, transparens kring materialval och processer, ja det råder det väl knappast någon tvekan om.

Att ha gjort något själv smäller högre än på mycket länge. Att vilja göra själv, att vilja göra gott och gärna att snabbt kunna göra bra är symtomatiskt för 2018. I år ville vi alla vara mästare. Så här skrev jag om detta efter mitt besök på Formex i augusti.

Hantverk som kommunikation

Detta område ägnar jag mig ju mestadels åt i min yrkesvardag som skribent inom slöjd och hantverksområdet. Under året har jag skrivit nyheter i tidningen Hemslöjd, ett antal frilansartiklar till andra tidningar har det också blivit. Men jag har också arbetat en hel del med både katalogtexter och texter om utövare. Ett fint och givande sådant samarbete var de intervjuer jag fick göra med de japanska konsthantverkarna i utställningen KIN, som kunde ses på Formex i augusti, här. 

Men kanske är rubriken mest passande till detta projekt, där hantverket hamnat på frimärket, kanske den yttersta symbolen för kommunikation tänker jag. Projektet Slöjdkraft varit roligt att vara med i, där jag varit inblandad i framtagandet av Postnords nya frimärken, som har med gerillaslöjden att göra. Nu finns kartorna ute om endast några dagar, håll koll! 

Karin Holmbergs broderi pryder inrikesportot och är lagt till rullen, då hennes blombård löper från frimärke till frimärke så som den traditionella bården fungerar. (Foto Postnord/Per Myrheden)

2018 har också varit ett fint Görbart-år. Podden Görbart, om handgjort skapande gör jag ju tillsammans med Erika Åberg och vi har både fått roliga uppdrag att vara värdar för Nordiska museets stickkafé vid två tillfällen under året, samt spelat in två avsnitt i samarbete med Hemslöjd Humaniora i Jönköping. Avsnitten som handlar om folkdräkter och slöjden och språket hittar du här.

Programmet på Nordiska har rört en kväll om ull, kolla här!  och en kväll om färg, med bra och engagerande gäster. Väl mött för många sådana ytterligare programpunkter under 2019, vi ses kanske på Hemslöjskryssningen i mars? 

Folkkonst deluxe – brinnet och hantverkets kärna 

Karin Ferners grannlåt är magisk och mäktlig. Här från den utställning hon hade i Landskrona tidigare i höst. (Foto Karin Ferner)

Det finns få saker som jag tycker är så inspirerande som riktigt engagerande folkkonst. Där det liksom suger tag i magen på en för att det är så vackert, fantasifullt, galet, magiskt eller bara galet. När det liksom inte tar slut, när det bara är grannlåt och själ och extra allt. Några sådana tillfällen har det varit under året, dessa tre är de jag lyfter här – Karin Ferner hade en utställning i Landskrona tidigare i höst och den grannlåten lämnade inte mycket att önska, så fantastiskt inspirerande.

Ytterligare någon månad senare fann jag mig mitt bland alla julkrubbor från Krakow, utställda på Hallwylska palatset i Stockholm, med samma sug i magen. Jag menar, kolla bara!

Och med så mycket historia och engagermang, kamp, själ och livskraft ser jag samma känslosamma uttryck i den fortfarande pågående utställningen Romska smycken, hantverk, tradition och ett sätt att leva – se här.

Ett av de mest engagerade inläggen från er läsare under året har också rört sig i traditionens och folkkonstens tecken. Inlägget om projektet Att dekonstruera en folkdräkt har varit en verklig vattendelare bland er läsare, där ni ömsom förfasats över hur och vad man får och kan göra med en folkdräkt som bara hänger i garderoben och samlar damm, ömsom applåderat tilltaget att göra nya produkter av densamma. Vad tycker du?

Avslutningsvis skulle jag vilja knyta an till hantverket och språket, eller kommunikationen – kanske också slöjdens pedagogik om jag får förtydliga. Under året har det kommit en himla bra mängd briljanta hantverksböcker som jag här skulle vilja slå ett slag för. Jag får många skickade till mig (och blir glad för fler!) Jag vill läsa och skriva om dem, för jag tycker att det behövs samtida fördjupning och mycket gärna också teoretiskering kring ämnet handgjort skapande.

Vanten Sådd, ur Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat, en av alla fantastiska hantverksböcker som kom ut under 2018. (Foto Malin Nuhma)

Skedar av Niklas Karlsson, ur Täljboken som kom ut under året. (Foto Per Björklund)

På så vis kan vi ju kommunicera till så många fler och få så många mer att förstå och ge sig i kast med området. Böcker jag alltså verkligen gillat och också skrivit om under året är:

Karin Holmbergs Svenska broderier, Täljboken av Felix Wink och Ragnar Kierkegaard Suttner, Cilla Ramneks bok om Verkstäder, Karin Derlands Brodera fritt på Ylle, Erika Åbergs Sticka varmt och mönstrat, Maja Karlssons Trettiofem vantar, Carina Olssons Bottensömmar och Lappat och lagat av Kerstin Neumüller.

Ur boken Lappat och lagat av Kerstin Neumüller. (Foto Hampus Andersson)

Må nu 2019 innehålla inte bara en lika god skörd hantverksböcker, utan också en mängd intressanta vettiga och bra projekt som sätter hantverket på kartan och tar det handgjorda vidare. Jag är nyfiken och spänd inför nästa år och hoppas att det bringar en massa bra. Och utifrån egen horisont önskar jag mig verkligen goda samarbetspartners som tillsammans med mig kan ta Kurbits vidare till nya höjder, hit me 2019 med vänliga, intressanta, utvecklande och roliga samarbeten! Vi kan väl höras?

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla – som vanligt är det ju ni som läser som gör detta så roligt och givande. Utan er, ingen blogg! På återhörande i Slöjdsverige, fira fint idag!

/Frida

The post Nyårskrönika 2018: Hållbart, vänligt och naturligt – året då vi ville göra gott appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Då är vi igångstartade inför hösten vill jag nog säga, hej och välkommen tillbaka till Kurbits! Här kommer det att hända en hel del spännande grejor framöver, jag ser fram emot att berätta mer i sinom tid. Här rivstartade förra veckan med föreläsningar, seminarier och inte minst – Formex! Det hälsingska lugnet som rått under sommaren är ett minne blott…men gott så, vi har haft en fantastisk sommar och är nu laddade för hösten.

Jag kommer att återkomma med en rad grejor som är på gång – #gerillaslöjdsfestivalengoesnolimit inte minst, och också katastrofslöjden och mitt nya skrivprojekt. Men först ut – en bildkavalkad från Formex. I år sammanföll återförsäljarmässan med allsorts design, formgivning och pryttel med Stockholm Act och Bagiska veckan, där vi pratade omställning, hållbarhet, globala mål och hur vi räddar världen från total miljökollaps.

De glasögonen var bitvis på när jag besökte mässan i torsdags – men eftersom jag främst zoomar in på hantverk och hållbarhet, lokal produktion och naturmaterial som alltid var det egentligen ingen större skillnad.

Jag går igång på att höra hur bröderna Lith, Martin och Erik och Hannes Lundin, i Lith Lith Lundin producerar sina möbler inom en radie av fem mil från Torsåker där de bor och verkar. Samt hur de på ett naturligt vis tar sig an de restprodukter de får “över” och därmed skapar ytterligare produkter av dessa – innerbarken från furut blir i deras koncept och värld möjligt att göra pappersmassa av, för att sen tillverka insynsskydd i en rasande stilig barkpappersprodukt. Till exempel. På Formex var de nu för första gången eftersom de hade inte bara sin nya möbel med sig – den fantastiskt fina pallbänken  – utan också dessa “restprodukter”.

Jag pratade också med Frosta Design – deras väggutsmyckningar i makramé har nästan varje mässutställning med självaktning haft med i någon monter de senaste åren – och dessa är i sig spännande som produkter (och workshopkurser). Men det som grundarna Monica och Anna berättade var att de nu också valt att ta tillbaka sina DIY-kit med virkning. De återbrukar på ett sätt sig själva, och marknadför inte bara de DIY-kit med makramé utan ser potential i att allt fler också vill virka. De har alltså en business med produkter, DIY-kit och workshops i två klassiska hantverkstekniker parallellt, det gör mig glad.

Med sig på mässan fanns deras virkade hylla tex, framtagen för alla studenter som bor trångt/behöver något att lägga grejor på i ett litet tillfälligt utrymme. Hantverket kan hjälpa till med mycket olika problemlösningar – det är vad jag i grunden främst pratar om just nu, i sätt att se på det självklara i att förse sig med det man själv behöver.

Det är också något som allt fler pratar om kring mässan – att det är mer och mer fokus på hur man själv framställer sina saker – hur man gör själv förstås!!! –  sitt möblemang sitt arrangemang där hemma. Den egna samlingen är guld värd och det är också vad som premieras. Jag säger bara; hello slöjden! Madeleine Nelsons Regrow ovan var ett exempel på hur Beckmans och Designtorget arbetar för att ta fram just problemlösarprodukter till försäljning i en kurs som gått under året och det fanns ytterligare flera.

Från mässans håll har man också fortsatt med ett lugnt och harmoniskt entrétorg istället för som tidigare år pepprat besökaren med allt som är “trendigt”.  Nu får vi välja själva.

I avdelningen Young Designers träffade jag  alldels nystartade Sloydlab, som fick en hel del återbesök från mig under dagen, jag gillade verkligen både tänket kring framställandet av produkterna och produkterna i sig. Sloydlab består av Matilda Hunyadi  och Staffan Johansson som tillsammans lanserar Matilda Hunyadis design med inspiration från sveptekniken. Alltså de gamla svepaskarnas teknik i klassiskt men tunt furu som böjs och fästs ihop. Här har det blivit ett magnifikt bord och ett antal olika formade lampor.

Vi pratade en hel del om arvet från folkkonsten och slöjdens göra själv, samt hur vi idag kan ta det vidare till produkter och områden vi behöver. Att lamporna kan skalas i olika format, eller att bordet har ett avtagbart lock med förvaring är praktiska funktioner. (Se fö detta inlägg från möbelmässan 2014! Där träffade jag Matilda senast, då hon visade sitt fantastiska skåp för första gången).

Fler produkter som fångade mitt hantverksintresse:

Som nominerad till Formex Formidable blev Johanna Günthers keramik upplyft också denna mässa, jag träffade henne på  förra mässan och blev så himla förtjust. Ringlad keramik med rejäla handavtryck, jag gillar! Johanna berättade för mig i våras att hon använder sig av den glasyr hon hittar i Gustavsbergs lokaler, där hon är verksam. Att hon går runt och upptäcker och hittar rester som huset och verksamheten tidigare nyttjat är fint tycker jag.

Och det jag också kunde bli glad över är denna jämförelse i mönstervärld – hur nära vi ändå rör oss varandra i estetik och sätt att uttrycka oss globalt: Skansens nytryck av kuddar och rosenkelim, kanske från Rumänien eller Turkiet kan jag gissa.

Det avslutar mitt svep från Formex för i år, hantverket och det handgjorda fortsätter leverera, om än i olika former. En svår balansgång som alltid på inredningsmässor är det handgjorda kontra det som ser ut som – handgjort. Hur vet man vad som är äkta vara och vad som är fabrikstillverkat?

Tidigare mässor har vi diskuterat detta – jag sammanfattade något av det här till exempel. Samma frågeställningar som fortfarande är relevanta tycker jag, även om de har några år på nacken.

The post Kurbits tillbaka – nu på Formex! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Favorit i repris gott folk! Här är årets julmarknadslista! Med en rad tips till dig som vill få inspiration och stämning inför julen, som vill köpa en eller annan handgjord julklapp och fånga den där magiska julstämningen som december ju faktiskt bjuder på om man letar lite. Det är fint att upptäcka att det är mycket som händer runt om i landet inför adventshelgerna ända fram till jul.

Har du en julmarknad som du vill ha med här? Mejla mig så uppdaterar jag, frida@kurbits.nu.

• Julmarknad på Zoo, Stockholm 2 december
• Schysst Jul, ABF-huset Stockholm 2-3 december
• À la London, Borås, 2 december
• Konstfacks julmarknad, Stockholm 2 december
• Last Xmas, Örnsberg Stockholm 2 december
• Julmarknad hos Creme de la Creme, Rönninge 2 december
• Handarbetets Vänners julmarknad, Stockholm 2-3 december
• Mekens julmarknad, Smedjebacken 3 december
• Röda Stens julmarknad, Göteborg 1-3 december
• Julens invigning, Nordiska museet Stockholm 3 december
• Julmarknad, Clarion Hotel Wisby, 3 december >> Kolla in Clarion Hotellens kampanj Ensam julgran söker klappar över hela landet! Var med och sprid julglädje!
• Midsommarglögg med julmarknad, Stockholm 3 december
• Kapsylens julmarknad, 2-3, 9-10, 16-17 december
• Lissjul i Tällberg, 9 december
• Feministisk marknad, Stockholm 10 december
• Öppet hus på Sätergläntan, Insjön 10 december
• Julmarknad i Gammelstad, 9-10 december
• Jul på Jamtli, Östersund 8-10 december

• Julmarknad på Österåkers konsthall, Åkersberga 9-10 december
• Julmarknad Karby Gård, Täby 9 December
• Beckmans julmarknad, Stockholm 9-10 december
• Jul på Fredriksdal, Helsingborg, 8-10 december
• HDKs julmarknad, Göteborg 8 december
• Stora Julmarknaden Färgfabriken, Stockholm 9-10 december
• Julpop-up på Spinneriet med @bangbutik, @bagofplenty och @designpabergkulla, Lindome 14-17 december
• Julmarknad på Murberget, Härnösand 17 december
• Julmys i ateljén, Mpa art, Borås 3, 10, 17 december
• Västerbottens museum, Umeå 9-10 december
• Julmarknad på Skansen, Stockholm 2-3, 9-10, 16-17 december
• Textiltryck Malmös julbazar, 16 december
• Designjulmarknad Marabouparken, Stockholm 9-10 december
• Julmarknad i Sigtuna, 3, 10, 17 december
• Jul hos Kaleido, Uppsala  tom 5 januari

The post Nu är det julmarknad igen! Och nu är det julmarknad igen! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Återförsäljarmässan Formex är i full gång, mässan som skapar mötesplats för återförsäljare, formgivare, inköpare, hantverkare och branschfolk som arbetar med inredning och design. Jag var på plats igår för att titta på utställningarna, träffa utställare och framförallt spana in det sedvanliga utbudet av hantverk, det är ju som ni vet med de glasögonen jag tittar. Men lite övergripande har Formex 2018 tema A world of shapes och har färg och form i centrum. Här finns en handfull inspirationsutställningar, priser och föreläsningar. Mässan ska vara mötesplatsen för alla som vill hålla sig à jour med trender och nyheter. Här kommer en ganska Kurbitsnischad första rapport märker jag, inte en enda trendfärg i sikte.

Det är kanske inte mitt huvudfokus, folk är mycket bättre på att trendspana än jag, men eftersom mässans Craft-avdelning samsas med avdelningen för nyetablerade formgivare och företagare är det främst där jag brukar röra mig, slöjd-och hantverksnörd som jag är. Förutom de många djurmotiv jag lite slumpartat sprang på (se mitt instagramflöde! @kurbitsmedia) träffade jag på en rad företag och utövare som med sina produkter och sina verksamheter ville göra gott. Det känns som att allt fler företagare ställer sig frågor kring varför de producerar föremål än tidigare, kanske det handlar om nya frågeställningar för att det också efterfrågas av konsumenten?

Vi vill liksom göra gott, gott folk. Det är mycket av vad allt handlar om nu, inte sant? Vi efterlyser sedan länge transparens i materialval och produktionsvillkor, vi är ju till exempel numera vana att fråga om ursprung på maten vi äter och vi gillar när saker är närproducerade, vi tackar i rasande takt nej till plastpåsar (vad fort det har gått!) och det gäller också i de produkter vi köper – attitydförändringen är tydlig och snabb. Men – vi gillar också att sakerna vi köper gör gott. Som nästa steg tänker jag att det ger oss bättre legitimitet i själva konsumtionen, eller vad tror du?

Och om det är så är det ju superbra, eller hur? Att mina pengar kan ge mig en fin produkt och samtidigt ge mig vetskap om att pengarna och även tillverkningen av produkten har gagnat göraren eller verksamheten på olika sätt är en bra sak. Och nu till det fina i kråksången – hantverket är ju en perfekt möjliggörare inom detta område! Jomenvisst! Det är en tydlig tråd i ett antal av de företag och de produkter jag hittade på mässan igår. Det är nog inte heller en slump att jag skymtade både en silversmed på plats i en monter, och en täljare av dalahästar in action. Här gifter sig hantverket ytterligare fint med ambitionen att göra gott.

Livstycket, ett kunskaps- och designcenter i Tensta har kvinnor från hela världen som deltar i verksamheten. De firade 25 år förra året och på Formex har de möjligheten att visa upp stora delar av sin imponerande verksamhet och sina produkter, främst textiltryck i olika projekt. Genom hantverket lär sig deltagarna språkinlärning och annan kunskap som integrerar kvinnorna i samhället.

Livstyckets verksamhet är välbekant för många av oss, dels på grund av den offentliga verksamhet de driver, dels för att de rör sig i mässammanhang. Det kan däremot inte sägas om KrimProd, Kriminalvårdens Produktion med inriktning Trä och Snickeri, det var iallafall för mig ett oväntat inslag på Formex. Men så intressant! Jag fick veta att KrimProd har 15 enheter i landet där intagna tillverkar pallar, pallkragar, trälådor och skärbrädor. Det är en viktig del i den återfallsförebyggande verksamheten för de intagna och genom programmet får handledning av bransch- och yrkeskunniga arbetsledare. Tanken är att de efter frigivning ska kunna ha en annan bana att komma ut till.

Jag pratade med en av verksamhetsledarna som bekräftade att arbetet i verkstäderna spelar en mycket stor roll för de intagna och hur det stärker deras självförtroenden enormt att lära sig behärska ett hantverk. Det var ett stort pådrag i KrimProds monter, vi var många som ville titta, prata och också samarbeta. Vi vill alltså göra gott gott folk! Ernst Kirchsteiger stod exempelvis och förhörde sig om samarbetsmöjligheter när jag var på plats, så det förvånar mig inte om vi får se mer av KrimProds pallar eller pallkragar därute framöver.

I pressrummet på Formex låg det ett pressmeddelande som doftade mer än andra. Iallafall om man som jag var nyfiken på vad företaget Eldblå ville förmedla. I påsen som medföljde finns ett prov på deras råvara – den gotländska ullen. Smart och roligt sätt att förmedla hur naturlig och bra produkten är, innehållet kommer från pälsfår som betar de gotländska naturbetesmarkerna, lär jag mig. Och jag vet inte om det spelat så stor roll för publiken som röstat, men också Blåeld var pristagare i Formex Formidable – publikens val – med sin fantastiskt vackra dubbelvävda ullpläd.

Slutligen träffade jag också Hanna och Jacob Bruce, som ju driver linneväveriet Växbo Lin, i Växbo i Hälsingland. Trogna Kurbitsläsare vet ju att jag hänger en hel del i trakterna om somrarna, och det är alltid roligt att träffa de ambitiösa linnefabrikörerna. Nu var Hanna extra nöjd med att åka på mässa då de hade rejäla nyheter. Hon berättade bland annat att Växbo från och med nu tagit bort all blekt varp i sin produktion. Det innebär att allt som tidigare varit vitt i deras produkter istället blir naturfärgat, en omställning som Hanna säger känns helt naturlig och självklar.

I handen håller Hanna Bruce här nedan deras nya produkt, också i samma hållbarhetslinje: en furoshiki. Det är ett japanskt tygstycke som där använda istället för plastpåsar för att bära med sig gåvor, mat, packning. Tygstycket kan, när det inte används, vikas ihop och förvaras i väskan. Här i Växbo Lins tappning, formgiven i vanlig ordning av företagets designer Ingela Berntsson.

Och med hållbarheten och miljön i fokus är det ju hantverkets eminenta förmåga att återbruka material och använda igen som kommer så väl till pass. Jag blev så glad över att se dessa fantastiska armband från van Deurs, smycken och asseccoarer av plisserat renkalvsskinn och antika dräktband till Leksandsdräktens kärringhätta, handvävda i Dalarna.

Sist men absolut inte minst i denna kavalkad av något nischat innehåll kommer ett annat återbruksexempel – dessa fina leksaker från polska Izabela Gkagkanis, som berättade att hon varit med på möbelmässans internationella avdelning Designboom ett par gånger, hon bor och verkar i England och gör främst dessa arbeten numera, på beställning och fritt. I grund och botten är hon skulptör, visst syns det? Varje figur har en lapp där det står vilka delar materialen kommer ifrån, en jacka, ett möbeltyg, en klänning, och Izabela menar att det för henne är en sport att bara använda sig av vad hon har i sina gömmor (vilka gömmor det måste vara!).

Och det avslutar den här första delen från Formex, fler goda exempel på fint hantverk kommer i en uppföljande del, den får ni vänta på ett par dagar då jag exempelvis ska åka till Arboga och prata om gerillaslöjd för ett stort gäng 12-åringar till veckan. Trevlig helg så länge!

The post Del 1 Formex 2018: Nu vill vi ha produkter som gör gott appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Jag var på möbelmässan häromdagen och lyssnade i Kinnarps monter på ett samtal om hållbarhet och design, apropå företagets lansering av The better effect index, en poängskala som mäter parametrar av miljöeffekt per möbel. I panelen där många namnkunniga fanns med, arkitekten Gert Wingårdh, Louise Köning, hållbarhetschef på Coop bland annat, hörde jag Mattias Goldmann från tankesmedjan Fores nämna begreppet greenhushing.

Enligt samtalet skulle green hushing kunna beskrivas som att ett företag gör miljömässigt gott och samtidigt har någonslags tveksamhet inför det och därför inte kommer på att  berätta om allt fantastiskt som de gör. Kanske med en rädsla för att få påpekat att det finns massor kvar att göra på området.

Goldmann nämnde det apropå Kinnarps vd lite i förbigående berättade att företaget inte använder sig av förpackningsmaterial till sina möbler vid transport, utan istället sveper in produkterna i filtar som de använder igen. Detta gör att de har skurit bort en lastbil i sin transport – det som vanligen skulle behöva yta av två lastbilar nu kan köras i en. Detta var inget som egentligen Kinnarp kommunicerat ut – green hushing. Ni fattar.

Jag diskuterade vidare på mässan i andra montrar, mer med fokus på just hantverket, där jag som ofta slås av hur specifik och inte minst specificerad hantverkskunskapen är. Och hur få som känner till hur avancerat det är att bemästra ett hantverk till fullo. Och det slog mig – visst existerar det ett visst mått av craft hushing också?

Allt för ofta ifrågasätts exempelvis pris och produktionstakt på en vara – förstås beror det på bristande kunskap om själva tillverkningsmomenten, materialets förutsättningar och hur komplicerat det är att tillverka varan hantverksmässigt. Varför kommuniceras inte det ut i ännu högre grad undrar jag?

På så vis går det ju också som konsument att enklare att avgöra vad som är hantverk på riktigt, och vad som mer “ser ut som hantverk”. Jag är ofta inne på dessa tankegångar här, jag vet, så här skrev jag exempelvis om Formexmässan i fjol på temat.   

Detta kommunicerande görs förstås i viss utsträckning redan, och större företag är ofta bättre på att visa upp processerna bakom – kanske för att behovet är större att visa upp “rötterna”? (och förstås för att större PR-muskler finns) Jag gissar lite fritt här.

Men jag tänker förstås att det finns en uttänkt plan i att låta den här hantverkaren ovan sitta i Carl Hansen&Sons monter och tillverka Kaare Klints Faaborg Chair från 1914 för oss att beskåda, live på mässan? Men jag ser det som en bra sak, det ger ju större förståelse för pris, värde och kvalitet tänker jag.  Och detta tycker jag skulle gälla i högre utsträckning för mindre hantverkare också, det vill säga, enskilda aktörer som drivs av passion för sin egen produktion och sitt hantverk. Sluta craft hush:a, börja berätta hur du gör!

Ja – vidare. Jag blev också fascinerad av allt materialexperimenterande från Textilhögskolan i Borås, vilka jag träffade i en Greenhouse-monter (området för ung nyetablerad design). Utforskandet av textila egenskaper, test av hantverkstekniker i andra material (stickning i koppartråd, trädd betong på bomullstråd etc) och förstås drivet i att hitta nya uttryck, material som matchar en estetisk idé eller en visuell upplevelse.

Och med det avslutar jag bågen, om än något löst hållen linje över hållbarhet, miljö, kommunikation och materialkännedom. Experimenterande med uttryck och materialitet, hantverkskunskap och möjlighet att skryta mer om det goda som görs – det demokratiska och det tillgängliga lika mycket som det potentiellt goda i enskilda produkter. Ungefär så skulle nog detta inlägg sammanfattas. Vad tycker du om dessa ämnen? Håller du med mig? Har du andra ingångar och tankar?

The post Möbelmässan: Om green hushing och craft hushing appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Idag startar Fårfest i Kil! Denna stora tilldragelse som sätter fåret och ullen i centrum i allsorts programverksamhet under dagarna tre. Fårfesten arrangerades för första gången 2006, då med tio utställare. Idag räknar man det tiodubbla (se utställarna här), med nära tiotusen besökare (9 000 i fjol) – snabbt har evenemanget gått och blivit till en given samlingspunkt för många i och utanför branschen.

Fårfesten i Kil erbjuder ett fullmatat program med försäljning, prova på, seminarier och nätverkande, allt med fokus på vad ett får kan ge i form av mat, skinn- och ullprodukter. Passa på att träffa fåren och hör ägarna berätta om dem också. Om du är i närheten av  värmländska Kil i helgen, passa på att upplev fårfesten helt enkelt!  Event på facebook här, och mer information här.

Årets tema? Fårälskad, förstås.

The post Dags för årets Fårfest i Kil! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.